I slutet på juni bokade kvinnan in en helservice för sin trotjänare, en Crescent av 2007 års modell. Hon fick ett pris på 1 343 kronor, men när cykeln fem dagar skulle hämtas ut hade Uppsalafirman även bytt kedja utan att kontakta henne.
Den till synes nyservade hojen kostade därför 1 517 kronor att hämta ut fem dagar senare, vilket kvinnan godtog. Men då hade hon inte räknat med att både växlar och broms skulle börja krångla. Dessutom slog någonting i bakdäcket.
Dagen efter är hon tillbaka. Firman beklagar och lovar att åtgärda problemen. Nästa dag, den 30 juni, hämtar kvinnan ut sin cykel för andra gången. Då har firman bytt kassett utan att fråga först – 200 kronor till för kvinnan att betala.
Kvinnan åker på semester och när det är dags att börja cykla igen i mitten av augusti märker hon att växlar och broms fortfarande krånglar. Någon vecka senare säger det pang från bakhjulet som utan förvarning lossnar!
– Tur att jag inte hade någon högre fart, skriver kvinnan i sin anmälan till Arn.
Firman beklagar och uppger att reparationen ska gå på garantin och att kvinnan ska slippa betala mer. Men i början på september hör firman av sig och meddelar att kullagret har gått sönder och det kommer att kosta 1 000 kronor till. Kvinnan vägrar. Cykelfirman rekommenderar då kvinnan att skrota sin Crescentcykel.
Firman meddelar också att man inte kan tillmötesgå kvinnans återbetalningskrav gällande service, de åtgärder som hon inte tillfrågats om och de skador som uppstått – en summa på totalt 2 075 kronor.
Kvinnan kräver också skadestånd på 3 000 kronor med motiveringen att däcket lika gärna kunde ha flugit av i högre hastighet med en helt annan utgång. Hon vill dessutom ha 2 500 kronor eftersom hennes tidigare välservade cykel förvandlats till skrotmässig.
Återstår att se vilken bedömning Arn gör av fallet.