Misstänkte Helénmördarens DNA analyseras i Uppsala
Nu kartlägger forskare vid Rudbecklaboratoriet i Uppsala så kallat mitokondrie-DNA i hårstrån från den 52-årige man som sitter häktad misstänkt för mordet på tioåriga Helén Nilsson i Hörby 1989. Inom 14 dagar ska analysen vara klar.
Hon leder den forskargrupp vid Rudbecklaboratoriet som vid flera tillfällen bistått Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, med DNA-analyser. Gruppens specialitet är analyser av det DNA som finns utanför cellkärnan i cellerna "energiverk", mitokondrierna.
Små skillnader
Rättsgenetiska analyser bygger på att det överallt i arvsmassan, i DNA inuti cellerna, finns små skillnader mellan olika individer. Sådana skillnader i arvmassan inuti cellkärnan gjorde att ett engelskt forskningslaboratorium kunde knyta spermafläckar på Helén Nilssons kropp till den nu häktade 52-åringen.
När tillvarataget bevismaterial utgörs av bara enstaka celler, till exempel ett enda naturligt tappat hårstrå, är det dock näst intill omöjligt att analysera DNA från själva cellkärnan. En så liten mängd kärn-DNA är för det mesta för liten för att låta sig analyseras.
— I sådana fall kan en analys av mitokondrie-DNA vara ett alternativ eftersom det i varje cell finns flera hundra mitokondrier. Därför är det inte fullt så svårt att upptäcka och analysera mitokondrie-DNA som DNA från cellkärnan, förklarar Marie Allen.
Bistått tidigare
Forskargruppen i Uppsala har redan tidigare bistått polisen och SKL i utredningen av Helén-mordet. Bland annat har gruppen kartlagt mitokondrie-DNA från människohår från den plastsäck som den mördade flickans kropp hittades i.
Vad forskarna nu gör är att analysera mitokondrie-DNA från hårstrån som tagits från den misstänkte häktade 52-åringen.
— Utifrån den analysen blir ett alltså möjligt att se om mannens mitokondrie-DNA överensstämmer med mitokondrie-DNA i bland annat de hårstrån vi tidigare analyserat, säger Marie Allen.
Mitokondrie-DNA består av cirka 16 000 byggstenar eller nukleotider. Det är två avgränsade områden av denna DNA-kedja, som innehåller sammanlagt cirka 700 nukleotider, som forskarna vid Rudbecklaboratoriet kartlägger.
— I dessa områden finns stora variationer mellan olika individer. Chansen att två individer ska ha identiskt mitokondrie-DNA i båda dessa områden är ofta mindre än en på hundra och kan vara mindre än en på tusen, säger Marie Allen.
Avgörande länk
Hon framhåller att en analys av mitokondrie-DNA aldrig ensam räcker för att binda en misstänkt gärningsman till ett brott.
— Däremot kan den bli en viktig och i vissa fall till och med avgörande länk i den indiciekedja som tillsammans knyter en gärningsman till ett brott, säger Marie Allen.
Om mitokondrie-DNA från hår i plastsäcken kan knytas till den häktade 52-åringen binder det honom starkare till själva mordet, eller i vart fall bortforslandet av kroppen, än enbart spermafläckarna. Om hårstråna inte kan knytas till 52-åringen friar det honom däremot inte från mordmisstankarna. Då visar det "bara" att de måste ha kommit från någon annan, kanske till och med rentav från någon polis som var med på fyndplatsen för 15 år sedan.
Så jobbar vi med nyheter