– Vi har redan fått tre troliga volontärer i dag, säger Ingemar Persson, volontärläkare, när UNT kommer förbi en dryg timme efter att de ställt upp den mobila kliniken på Stora torget.
Läkare i världen är en utbrytarorganisation ur Läkare utan gränser. Skillnaden mot moderorganisationen är att Läkare i världen i första hand ser sig som en människorättsorganisation som också ger vård, både i samband med katastrofer och i vardagen, för dem som av olika skäl inte har tillgång till reguljär vård.
– Vi tycker också att det är viktigt att vittna om det vi ser och säga ifrån när någon bryter mot de mänskliga rättigheterna. Annars bidrar vi till övergreppen, säger Eliot Wieslander, generalsekreterare för Läkare i världens svenska avdelning.
I Sverige arbetar man mycket gentemot EU-migranter, en grupp som faller mellan stolarna och inte ges rätt till samma vård, och så kallade tredjelands-medborgare, det vill säga personer som inte är EU-medborgare men har uppehållstillstånd i ett annat EU-land och som kommit till Sverige.
– Det är inte så att människor i den här gruppen kommer hit för att de är i behov av vård. Vårdbehovet uppstår när de är här. Deras arbetsmiljö, om man ska använda det begreppet, är väldigt utsatt, säger Ingemar Persson.
Den mobila kliniken delas mellan Stockholm och Uppsala. Varje tisdag kommer den att stå utanför Frälsningsarmén i Uppsala. Läkare i världen har också ett samarbete med Livets ords natthärbärge i Ulleråker där de har mottagning på torsdagskvällarna.
Den vård som ges är på en basal nivå. De vanligaste åkommorna är olika smärttillstånd, som ryggproblem, och infektioner. Är det tillstånd som kräver mer avancerad vård kan de skriva en remiss till den reguljära vården.
– Personer som uppehåller sig här, så kallade papperslösa personer, har rätt till vård som inte kan anstå. Men det blir en tolkningsfråga vad det innebär. Och vi får även hjälpa till med information till olika vårdgivare om vilka regler som gäller, säger Amanda Stein, regional verksamhetssamordnare på Läkare i världen.
Och målet är att den mobila kliniken inte ska behövas.
– Vi verkar för att ändra reglerna. Det är ju inte ett kort som har rätt till vård, det är en människa. Och det blir märkligt när det är en diskriminering som gör att människorna inte har rätt till det blå EU-kortet, säger Eliot Wieslander.