Modern teknik bakom äldre skal
Vad är mest Uppsala? För en eller annan tågpendlare skulle det kanske kunna vara det lilla tegelhuset med det lustiga taket, precis intill spåret.
Johan Nordgren leder ombyggnaden av signaler och teletrafik vid Uppsala resecentrum. Ställverket är hjärtat i kommunikationen.
Foto: Rolf Hamilton
Tiotusentals resenärer passerar varje dag Uppsala II, det gamla ställverket som i jätteombyggnaden av Resecentrum ser lite kvarglömt ut, som om det inte har något med modern tågtrafik att göra. Det är fel. Huset är för all del statligt byggnadsminne, men innanför tegelväggarna ryms två våningar modern datateknik som kan användas för att följa varenda tåg och styra varje signal längs järnvägen genom hela centrala Uppsala. Bangården utanför de stora fönstren på övervåningen är i dag en av de mest trafikerade i landet.
- I rusningstid, mellan sex och nio på morgonen, är det extremt många tåg som passerar Uppsala. Lika mycket är det på eftermiddagarna, mellan fyra och sju, berättar Johan Nordgren, Banverkets byggledare för signal- och teknikutbyggnaden vid Uppsala resecentrum.
Han pekar på en röd linje som sakta växer fram på en av dataskärmarna i ställverkets övervåning. Det är ett tåg som just nu passerar korsningen vid Vimpelgatan i Boländerna, på väg in mot stationsområdet. Någon minut senare gungar golvet svagt när loket och vagnarna passerar strax nedanför. En blinkande grön punkt på dataskärmen intill visar ett annat tåg, som ännu väntar på att få lämna perrongen.
- Det borde komma i väg nu, annars blir det försenat, säger Johan Nordgren och slänger en blick på armbandsklockan. Trots att han varken arbetar direkt med trafikledning eller är tågfantast på fritiden, så fastnar ändå några avgångstider.
Tegelhuset i Uppsala kunde vid det här laget ha varit ett minne blott, om det inte blivit statligt byggnadsminne 1986. Nu är huset ett stycke järnvägshistoria och ett av landets bäst bevarade ställverk, dessutom sannolikt det enda som har kvar sin ursprungliga funktion för att styra trafik, växlar och signaler.
Men nostalgin har sin gräns och sanningen är att huset i dag för det mesta står tomt på folk. De stora datorerna på nedervåningen är allt som behövs för att hålla trafiken i gång. Den manuella övervakning som behövs av tågen genom Uppsala sköts i vanliga fall från driftledningscentralen vid Kungsbron i Stockholm.
- Dataskärmarna i ställverket är egentligen ett rent reservsystem för att säkerställa driften, konstaterar Johan Nordgren.
Under ombyggnaden bemannas dock tornet i Uppsala ett par gånger per år, i samband med stora signalinkopplingar. Då slår sig en tågklarerare ned framför dataskärmarna och styr trafik och signaler. Ingen behöver längre gå ut på den lilla balkongen för att hålla ordning på tågen. Gamla signallampor och utrustning från äldre tider trängs på en hylla.
En gång i tiden var huset knutpunkt för mekaniska register, ett koppel av vajrar som gick till växlar och semaforer på bangården. De lades om med handkraft från ställverket. I dag sköts det mesta med automatik. Men en liten rest från den manuella tiden finns kvar därinne. På väggen hänger en röd larmklocka, som någon inte brytt sig om att ta ned. Den brummar varje gång ett tåg kommer in på Uppsala bangård. Varför det?
- Tja, säger Johan Nordgren, det kan väl vara bra att det hörs när det kommer ett tåg.
Ställverket Uppsala II byggdes 1913 tillsammans med ytterligare två elektriska ställverk längs spåret genom Uppsala. De ritades i nationalromantisk stil av SJ:s arkitekt Folke Zettervall. 1937 moderniserades bangården och två av ställverken revs. Uppsala II är i dag det enda ställverk i landet som har kvar sin funktion. Det är statligt byggnadsminne sedan 1986. I samband med ombyggnaden av bangården renoverades byggnaden 2006 och återställdes i mer ursprungligt skick.
Källa: Anders Franzén byggnadsvård.
Källa: Anders Franzén byggnadsvård.
Så jobbar vi med nyheter