- Vi vet att kungahuset lockar turister till Sverige. Det finns ett stort intresse för den kungliga sfären, säger Ann-Charlotte Jönsson, kommunikatör på Stockholm Visitors Board.
Hon betonar att det inte finns så många kungadömen kvar i världen. Det som är sällsynt blir åtråvärt, tror hon.
- Dessutom är det kungliga spännande eftersom det är ouppnåeligt. Vi gillar stjärnor. Vi gillar all glamour som vi får när vi är på kunglig mark.
Ola Thuvesson som är turismforskare vid Lunds universitet tror också att monarkierna har ett försprång i jakten på turisterna.
- Turister lockas av det irrationella i att ha ett kungahus. Länder som i övrigt hyllar demokrati har behållit en liten reptil från forna dagar. Det är inte demokratiskt att ha en elittråd som går i arv. Turister fascineras av det motsägelsefulla i detta.
Ola Thuvesson upplever att det är kungafamiljernas offentliga släkthistorier som triggar upp intresset kring dem.
- Att ha ett kungahus som nationell symbol ger kontinuitet. Vi får följa familjer, äktenskap, klaner och död. Länder som har president har ingen röd tråd som de kan följa genom seklerna.
Mona Broshammar från Republikanska föreningen tror att det är en myt att kungligheter lockar fler turister till sina länder. Republikernas presidentpalats anser hon vara minst lika starka dragplåster.
- När folk är ute och reser vill de se häftiga byggnader, häftig arkitektur och häftiga omgivningar. Det är inte monarkin i sig som man vill titta på.
Mona Broshammar menar att det finns en moralisk medvetenhet hos dagens resenärer. Man vill besöka platser som man kan känna stolthet inför. För ett kungahus finns det inget att vara stolt över.
- Det som gör folk stolta är det man själv har varit med och skapat. Presidentpalatsen har vi fått genom demokratins makt. Så är det inte med kungahusen.
Ola Thuvesson håller med om att det finns anledning att vara kritisk mot monarkin.
- De flesta ser vissa nackdelar med det monarkiska systemet. Men många är glada över uppmärksamheten som kungligheterna skapar åt deras länder.