Några började redan vid 21-tiden på söndagskvällen. Andra, som Johan Lekenhed, släntrade in vid nio på måndagsmorgonen bara för att upptäcka att då hamnar man långt bak i kön. Väldigt långt bak.
Men entusiasmen var det inget fel på även om vissa köat mer än tolv timmar och andra inte var säkra på att det skulle finnas biljetter kvar när de väl kom fram.
Är det verkligen värt all möda?
– Valborg i Uppsala är ändå det bästa vi har, det är värt att köa länge för, säger Emilie Naud Björklund som tillsammans med sina kompisar lyckats tillskansa sig plats nummer två i Östgöta nations kö.
– Då har vi bytt av varandra så ingen har behövt stå här hela natten.