Mördade verkligen tjetjenerna Anna Politkovskaja?
Den 7 oktober förra året mördades den framstående ryska regeringskritiska journalisten Anna Politkovskaja kallblodigt i farstun utanför sin bostad i Moskva. Hon gjorde sig främst känd som en skarp och skoningslös kritiker av Rysslands smutsiga krig i Tjetjenien, med alla dess ohyggligheter.
Nu har, hävdas det, mordet klarats upp. På måndagen informerades den ryske presidenten Vladimir Putin av den ryske riksåklagaren Jurij Tjajka om att inte mindre än tio personer gripits. Dels kan man fundera över om det verkligen behövs en konspiration med tio personer involverade för att ta kål på en 48-årig obeväpnad kvinna.
Dels är gruppens sammansättning av det slaget att den föranleder en inte särskilt snålt tilltagen dos av skepsis. Den ska ha letts av en tjetjen och bestått av sammanlagt sex tjetjener, varav tre bröder. Därutöver tre tidigare poliser och en överstelöjtnant från säkerhetstjänsten FSB.
Till det kommer den konspirationsteori som riksåklagare Tjajka lika snabbt som oprofessionellt utkolporterade. Han hävdade att utländska krafter låg bakom brottet, i syfte att destabilisera Ryssland, misskreditera den nuvarande ryska statsledningen och "återgå till den tid då pengar och oligarker styrde landet", för att citera riksåklagaren. "Utländska krafter" får i det här sammanhanget ses som ett närmast övertydligt kodord för den i London numera boende mångmiljardären Boris Berezovskij - en av presidentens hårdaste kritiker.
Det är alltså en sammansvärjning dominerad av tjetjener och orkestrerad från väst som ligger bakom mordet på Anna Politkovskaja - om vi ska tro den ryske riksåklagaren. Det behöver vi dock inte göra. Det är ju för övrigt knappast vi som utgör målgrupp för herr Tjajkas legender, utan den ryska allmänheten.
Och i det fallet föreligger det dess värre en betydande risk för att han blir mer framgångsrik. Kaukasier är ständigt utsatta för en rysk vardagsrasism, i form av tillmälen och i värsta fall våld. Och tjetjenerna torde ligga längst ner på skalan. Herr Tjajka vet vad som förväntas av honom och att det är tacksamt att fiska i sådana grumliga vatten, särskilt när ett val närmar sig.
I samma syfte, att mobilisera rysk nationalism, är det tacksamt att fila på dolkstötslegenden om allt det farliga i form av allsköns "kosmopolitiska" påfund från väst som påstås hota det genuint ryska.
Det är alltså en riktigt illaluktande brygd av rasism och chauvinism som herr Tjajka med stor tjänstvillighet kokat ihop - efter ett recept som han knappast hittat på själv.
Trots de befogade frågetecknen kring den ryske riksåklagarens framställning kan det förstås inte uteslutas att den innehåller korn av sanning, i så måtto att någon eller några de anklagade verkligen var inblandade mordet.
Det kan ju till och med finnas en tjetjensk anknytning, då förmodligen i form av den ryssvänlige presidenten Ramzan Kadyrov som figurerar i spekulationerna om mordet på Politkovskaja.
Det är en sak. Men endast den bottenlöst naive kan föreställa sig att mordet skedde utan Kremls vetskap och godkännande.
Så jobbar vi med nyheter