Tempot är högt på Ica Krysset i Almunge. Christina Söderlund rör sig vant mellan butikshyllorna. Slänger ett ord i farten till en av de anställda. Fyller på i en tom hylla.
Till sist bromsar hon in vid datorn ute på lagret för att kolla om det kommit några beställningar från onlinekunderna. Noterar en utkörning klockan 11.
Att hon gillar sitt jobb råder det knappast något tvivel om.
– Jag älskar ju det här, säger hon och sätter av igen med sikte på korvhyllan där hon hinner i kapp maken Börje.
Han är en förutsättning för att livspusslet ska gå ihop. Inte bara för att Börje är pappa till tioåriga dottern Johanna utan också för att han jobbar i butiken. De delar på det mesta.
– Han startar upp butiksdriften eftersom han är morgonpigg. Sen kan jag få lite kvalitetstid med Johanna, ha lite sovmorgon och köra henne till skolan.
Christina äger Icabutiken Krysset ihop med sin pappa Kenneth och sin syster Carina. Men det är Christina som driver allt och kan titulera sig vd.
– Jag är andra generationen. Pappa startade butiken 1992 och drev den ihop med min bror Stefan från början. Och det var meningen att jag och min bror skulle ta över tillsammans. Men Stefan fick cancer och dog 2012.
Den senaste tiden har de hamnat i skottgluggen, Ica-handlarna. Det snackas om handlare som gör stora vinster, samtidigt som matpriserna går upp.
Men Christina passar inte in i bilden.
När hon tog över 2013 hade butiken 240 000 kronor i aktieskuld. I samma veva började taket läcka. Renoveringen kostade en halv miljon.
– Jag gick på mina bara knän till banken och fick låna hälften av pengarna för att laga taket. Det var tufft, säger Christina Söderlund.
Sex år senare hade hon vänt den negativa trenden och hamnade äntligen på plusresultat. Då kom nästa smäll i form av kommunala krav på nytt avlopp och vattenrening.
Hur går det nu då?
– Det går bra, men inte jättebra. Så är det ju för oss som driver butik ute på landsbygden. Jag har en ganska normal lön, men några aktieutdelningar blir det inte, säger hon.
För Fredrik Brunnberg i Luthagen ser det helt annorlunda ut.
Han har drivit Luthagens Livs sedan 1991, från 2007 som ensam ägare. Den senaste utdelningen i bolaget var 2022, då han plockade ut 2,9 miljoner. Men liksom många andra butiksägare med lönsamma butiker har han också kunnat göra investeringar som i sin tur ger stora tillskott i privatekonomin. De senaste fem åren har Fredrik Brunnberg deklarerat årliga kapitalinkomster på en bra bit över två miljoner kronor.
Luthagens Livs är en klassisk matbutik i Uppsala som, likt Christina Söderlunds verksamhet i Almunge, började som ett familjeföretag.
Genom åren har Luthagens Livs sett stora förändringar både i butiken och i omgivningarna.
– När Systembolaget på Skolgatan stängde förlorade vi fem procent av omsättningen, säger Fredrik Brunnberg.
Ett lyft för försäljningen blev det däremot 2008 när Ica-butiken expanderade i den del som tidigare upptagits av en Coop-butik i samma kvarter.
I dag är Luthagens Livs den Uppsalabutik som i omsättning och vinst kommer närmast efter de tre Ica-jättarna: Maxibutikerna i Stenhagen och Gnista samt Kvantum i Gränby.
När vi går med Fredrik Brunnberg genom butiken sveper ögonen över hyllorna. En kiwi som hamnat i fel tråg flyttas till sin rätta plats. Ett nät med apelsiner, där en av apelsinerna är skadad, hamnar i ett rum bakom grönsaksavdelningen.
Han säger att han en normal arbetsdag kanske tillbringar en timme ute i butiken. Resten sker bakom kulisserna.
– Tiden på kontoret är den tråkigaste delen av jobbet.
Men som handlare behöver han vara tillgänglig hela tiden.
– I tretton år körde jag sexdagarsveckor med stängning tre dagar i veckan. Men man är inte övermänsklig och nu jobbar jag mer normala femdagarsveckor.
Kopplingen vinstuttag och höjda matpriser har satt i gång en motrörelse som bland annat inneburit olika former av protester, bland annat matbojkotter av livsmedelsjättarna. Något som förstås drabbat Ica-handlarna också. Vad tänker de själva?
– Jag förstår att folk tycker att det är fult att vi kan tjäna pengar på leverpastej. Men kanske biter de i fel ände. Ett företag måste ju få tjäna pengar. Man får tänka på att vi handlare också sysselsätter många i Sverige, vi bidrar till det svenska näringslivet och våra pengar stannar i Sverige, säger Christina Söderlund.
Hon anser att marknaden styr mycket av prishöjningarna.
– Jag kan inte hjälpa att jordgubbarna fryser i Spanien och att priset då höjs. Dessutom ökar kostnaderna för att driva butiken när inflationen och räntorna stiger.
Fredrik Brunnberg tror att alla handlare fått sig en tankeställare av den senaste tidens diskussion om matpriserna.
– Många handlare jobbar med att försöka hålla priserna låga. Butikskedjornas egna varumärken har fått mycket kritik. Men utan dem skulle vi aldrig kunna veta vad inköpspriset för de märkesledande varumärkena borde vara. Tidigare så var många tvungna att bara acceptera de prishöjningar som kom från leverantörerna.
Gör den här tankeställaren att man som handlare tar ut mindre av vinsten för egen del?
– Jag förstår att det kan sticka ut, men företag i många andra branscher går bättre. Men det är klart att det är känsligare när det är livsmedel som alla behöver. Ibland så måste man spara om man ska göra en investering, men har man möjlighet kanske man tar en liten utdelning. Men nu har det varit lite sämre de senaste åren.
Förra året hade du kapitalinkomster på 2 miljoner. Det är väl inte så dåligt?
– Jaså, ja då har du bättre koll än jag.
Gör man något som ägare för att det inte ska sticka i ögonen på folk?
– Ja, man försöker hålla en låg profil.
Du har en dyr sportbil i garaget också. Är det att hålla en låg profil?
– Det är en investering, så den säljer jag inte om du vill köpa den. Men den rullar inte så särskilt mycket, så det är en låg profil, skulle jag säga, säger Fredrik Brunnberg.
Christina Söderlund kör en Peugeot med kylskåp i skuffen. Bilen används framför allt för att köra ut matvaror till onlinekunder på landsbygden.
Är du inte avundsjuk på andra Ica-handlare som kan lyfta miljoner i aktieutdelning varje år?
– Nej, de är ju duktiga entreprenörer, det kan man inte ta ifrån dem. Vi finns ju dessutom på olika lägen i landet. Visst kan det upplevas orättvist att en del får miljonutdelning, medan andra får kämpa. Men det här är ju en livsstil som jag har valt, och mina föräldrar före mig, säger hon.