Det framgår av en ny jättestudie, som publiceras i den välrenommerade medicintidskriften Jama Internal Medicine.
– Våra resultat ger ytterligare stöd för uppfattningen att brist på fysisk aktivitet, rökning och fetma är de tre giganterna i ohälsans landskap. Inga andra riskfaktorer som individen själv kan påverka har tillnärmelsevis så stor betydelse, säger Hans-Olov Adami, professor emeritus vid Karolinska institutet och gästprofessor vid Harvarduniversitetet i Boston.
Många studier har visat att personer som är fysiskt aktiva under fritiden drabbas i mindre grad av hjärt-kärlsjukdomar och lever längre än personer som mest ägnar sig åt att se på teve och andra stillasittande sysselsättningar. Flera studier visar också tydliga samband mellan fysisk aktivitet och sänkt risk för tarm-, bröst- och livmodercancer.
– Däremot har vi fram till nu haft betydligt sämre kunskaper om sambanden mellan fysisk aktivitet och risken för att insjukna i många andra cancerformer, säger Hans-Olov Adami.
För att öka styrkan i de statistiska beräkningarna har forskarna i den nya jättestudien slagit ihop resultat från tolv europeiska och amerikanska studier som tillsammans omfattar drygt 1,4 miljoner vuxna kvinnor och män. Två av studierna är gjorda i Sverige, den ena bland 34 000 kvinnor i Uppsala och Västmanlands län, den andra bland 41 000 män i Mellansverige.
I alla 12 studierna hade deltagarna i utgångsläget besvarat en rad hälso- och livsstilsfaktorer, bland annat om hur fysiskt aktiva de brukade vara. Alla hade varit friska när de besvarade frågorna, men under de i medeltal elva år som de därefter följdes upp fick drygt var åttonde deltagare en cancerdiagnos.
När forskarna närmare analyserade vilka som hade insjuknat fann de att 13 av 26 olika cancerformer – däribland lung-, tarm-, bröst-, livmoder-, lever- och benmärgscancer – var betydligt mindre vanliga hos den tiondel av deltagarna som i utgångsläget varit mest fysiskt aktiv jämfört med den tiondel som varit minst fysiskt aktiv.
Även efter det att forskarna i de statistiska beräkningarna tagit hänsyn till andra kända riskfaktorer som till exempel rökning och fetma kvarstod sambandet mellan en hög grad av fysisk aktivitet och sänkt risk för de flesta av dessa 13 cancerformer.
– Även om de inte lyckas gå ner i vikt verkar alltså en hög grad av fysisk aktivitet kunna sänka risken för flera cancerformer också för överviktiga och feta personer. Förhoppningsvis kan detta bli ett incitament för ökad fysisk aktivitet i denna grupp, säger Hans-Olov Adami.
Av de 26 studerade cancerformerna var två vanligare bland de mest fysiskt aktiva personerna än bland soffpotatisarna, prostatacancer och malignt melanom. Men forskarna tror inte att det är den fysiska aktiviteten i sig som ligger bakom dessa samband.
– Eftersom aggressiv prostatacancer inte var vanligare bland motionärer talar mycket för att det som ser ut att vara en förhöjd risk för denna cancerform bara återspeglar att fysiskt aktiva män är mer benägna att PSA-testa sig, vilket leder till överdiagnostik av beskedliga tumörer som annars aldrig skulle ha gett sig tillkänna, säger Hans-Olov Adami.
Däremot tror forskarna inte att ökad benägenhet att kolla hudförändringar är den viktigaste förklaringen till den högre förekomsten av malignt melanom bland motionärerna.
– Snarare förklaras sambandet av att många motionärer borde vara mer noga med att skydda huden från solens ultravioletta strålning när de motionerar utomhus. För mycket UV-ljus är den viktigaste kända och påverkbara riskfaktorn för malignt melanom, säger Hans-Olov Adami.