Mount Evereststudie gav oväntade resultat
När Uppsalabon Magnus Flock förra året besteg Mount Everest förlorade han nästan nio kilo muskler, men bara några hekto fett. Viktnedgången liknar den som ses bland patienter med långt framskriden kol eller hjärtsvikt.
— Det är första gången någon visat att extrem fysisk ansträngning på hög höjd nästan enbart givit förlust av muskelmassa, inte fett, säger Stefan Branth, läkare och näringsforskare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Både före och efter klättringen mot toppen av världens högsta berg i våras genomgick Magnus Flock och Fredrik Sträng en rad undersökningar vid sjukhuset, bland annat med magnetkamera.
Jämförelser mellan för- och eftermätningarna visar på flera punkter både drastiska och oväntade förändringar.
— Att båda gick ner flera kilo i vikt var visserligen väntat, men att viktnedgången nästan helt berodde på förlust av muskelmassa var en total överraskning, säger Stefan Branth.
Magnus Flock, som var den som gick ner mest i vikt av de båda, förlorade hela 8,8 kilo i muskelmassa, men bara 0,7 kilo av sitt kroppsfett.
— För många är det nog också förvånande att båda hade tappat kraftigt i kondition. Jämfört med tiden före klättringen hade de vid hemkomsten till Sverige tappat nästan en fjärdedel av sin syreupptagningsförmåga, säger Stefan Branth.
Att kraftigt belastande fysisk aktivitet ger både mer och starkare muskler och god kondition är alltså en sanning som inte tycks gälla vid extrem och långvarig fysisk ansträngning på många tusen meters höjd.
— Deras sätt att reagera, med minskad muskelmassa och sämre kondition, liknar i själva verket det som ses hos fysiskt inaktiva patienter med svår hjärtsvikt eller långt framskriden kol, säger Stefan Branth.
Kanske finns det ett nära samband mellan kroppens reaktion på å ena sidan extrem fysisk ansträngning på hög höjd, å andra sidan de båda sjukdomarna. Både vid kol, hjärtsvikt och vistelse på hög höjd utsätts kroppen för syrebrist.
— Min teori är att det i båda fallen är bristen på syre som gör att kroppen som en slags försvarsreaktion gör sig av med muskelmassa eftersom muskler förbrukar mer syre än vad fettvävnad gör, säger Stefan Branth.
Hur denna omställning i så fall går till är dock oklart. Kanske kommer de muskel- och blodprover som Magnus Flock och Fredrik Sträng lämnat att ge en vink om svaret.
— I proverna mäter vi bland annat halten av olika så kallade cytokiner, som kan tänkas ha betydelse för hur kroppen förbrukar fett respektive muskler. Ännu är vi dock inte färdiga med dessa analyser, säger Stefan Branth.
Han tror att denna till synes ganska udda forskning inte bara kan bli till nytta för den lilla minoritet av mänskligheten som ägnar sig åt extrem bergsbestigning.
— Förhoppningsvis kan den ge kunskaper som i förlängningen också kan användas i behandlingen av patienter med kol eller hjärtsvikt, ja kanske även för att motverka det växande folkhälsoproblemet med fetma, säger han.
Resultaten av studien presenterades på tisdagskvällen i samband med att Stefan Branth, Magnus Flock och Fredrik Sträng i Akademiska sjukhusets stora aula höll föredrag kring temat Mount Everest — en fysiologisk och psykologisk utmaning på toppnivå.
Så jobbar vi med nyheter