Museet är fast i Maos grepp

"Min morbror blev förrådd av sin brors hustru ... När min syster fann honom hade han redan varit död i några dagar. Hon berusade sig på brännvin för att försöka glömma vad hon sett. Detta är vad kulturrevolutionen var, familjer slets sönder."
Med bland annat vittnesmål av det slaget skildras den kinesiska kulturrevolutionen på en utställning på Etnografiska museet i Stockholm. Utställningens tyngdpunkt utgörs av en samling fotografier från 1966, när den stora katastrofen inleddes, samt av en samling propagandaaffischer donerade av Jan Myrdal och Gun Kessle. Redan där börjar man ana oråd.
För även om man i utställningen kan läsa hur kulturrevolutionen "lämnat djupa sår i det kinesiska samhället; tvångsförflyttningar, splittrade familjer, självmord och lynchningar krävde oerhörda offer", verkar museet ha känt behov av att "balansera" bilden. Således innebar de här åren för många "en tid av stor frihet med fria resor, mat och hyra".

Och när dagens Kina ska diskuteras kan de ansvariga inte längre hålla tillbaka ryggmärgsreflexerna från vänster: "allt eftersom klyftan mellan rika och fattiga vidgas kan en viss nostalgi efter de ideal som präglade kulturrevolutionen märkas".
Visst, kanske det går att ha överseende med det, synd bara på ett annars lovvärt tema.
Men däremot går det inte att ta en utställning om kulturrevolutionen på allvar där Jan Myrdal agerar sanningsvittne. För inte nog med att han har donerat propagandaaffischerna: i museishoppen kan man köpa ett programblad där Myrdal tillåts lägga ut texten. På känt maner beskriver han Maos illdåd som "drömmen om ömsesidig hjälp i en värld där människan är människans glädje och hjälp". Och han avslutar sedan med att säga att han "ansåg kulturrevolutionen positiv och nödvändig". Nästa vecka har han bjudits in för att berätta varför kulturrevolutionen var "föredömlig". Ridå.
Att ingen tidigt drog i nödbromsen säger allt om svenskt kulturetablissemang, bara där kan en sådan som Myrdal få det här erkännandet. Tror någon att Etnografiska museet skulle ha bjudit in en nazist till en utställning om Förintelsen? Men med Myrdal är det annorlunda.
Hade man något vett kvar skulle man ställa in föredraget nästa vecka. Men det lär inte hända, museiledningen verkar fortfarande fast i maoismens grepp.