Musikens hus står snart klart

Byggjobbarna arbetar koncentrerat och sammanbitet, från källarens storkök till taket på vinden. I den stora transporthissen färdas ett tiotal tysta män i arbetskläder. Antingen är de oroliga för att huset inte ska bli färdigt till invigningen om en dryg månad, trots alla löften. Eller så är de måttligt roade av att tvingas arbeta mitt i byggsemestern.

Kanske känner de bara inte varandra. På Uppsalas största byggarbetsplats efter Resecentrum är just nu ett 50-tal personer verksamma från en rad firmor med olika specialiteter. Huset är inne på upploppet, efter drygt två års arbete, och överallt läggs sista handen vid någon installation. Ledningar hänger från taket, en bunt dörrar står travade vid damernas wc. I foajén utanför stora konsertsalen monterar Lars Lindbäck från Sala ett glasparti.
- Man får vara försiktig. Glaset tål mycket, men slår man i en kant så exploderar hela rutan, berättar han.

Glasmästarna har haft fullt upp. Om husets utsida domineras av de vinklade aluminiumplåtarna så kommer besökarna invändigt att mötas av glas och blank metall. Utanför konsertsalen, nästan högst upp i huset, finns glasrutor åt alla håll och Domkyrkans torn speglar sig till slut tredubbelt i hörnen. Men utsikten är slående och ny. UNT-fotografen konstaterar att det påminner om att flyga på låg höjd över kända stadsdelar - plötsligt ser allt annorlunda och oväntat ut. Konsertarrangörerna kan bereda sig på att få mota in besökarna i salen till de första evenemangen, här utanför kan man stanna länge.

Där inne är scenen färdigbyggd och nästan alla de 1147 röda stolarna på plats, diskreta trots färgen. Inget avslöjar att just sittplatserna ställt arkitekter, akustiker och byggare på hårda prov:
- Säkert 200 stolar i olika modeller eller med små förändringar testades härinne, innan allt stämde, berättar kommunens projektledare för konserthusbygget, Gabriel Vikholm.
Han har haft täta kontakter med arkitekterna från danska Henning Larsens - en byrå med världsrykte som inte drar sig för att ta sitt namn från byggprojekt om deras intentioner inte uppfylls. Och man kan ana att diskussionerna ibland gått höga även i Uppsala när byggteknik och kommunal ekonomi mött arkitektkraven:
- Tre gånger har jag gått emot dem, berättar Gabriel Vikholm. Varje gång har jag fått en så här tjock bunt med skrivelser som reaktion, säger han och måttar flera centimeter mellan fingrarna.

Trots det står arkitektbyrån alltjämt bakom sitt Uppsalahus, en dryg månad före invigningen. 28 augusti överlämnas anläggningen till det kommunala bolag som svarar för verksamheten. Två dagar senare öppnas portarna för allmänheten.

Förutom utsikten, glasväggarna, de blanka plåtarna och de röda väggarna och rulltrapporna är det höjden som är mest slående invändigt. Ljusschaktet där rulltrapporna löper mellan entrévåning och konsertsal är öppet från golv till tak. Mellan besökarna och avgrunden står två glasskivor i höfthöjd. För att inte höjdrädda ska tappa fattningen har rulltrapporna fått vänstertrafik.
- Då slipper man åka ned med öppningen bredvid sig, om någon skulle uppleva det obehagligt. Nu står man närmast väggen i stället, berättar Gabriel Vikholm.

Kommande storstjärnor bör dock lämna höjdrädslan hemma när de besöker Uppsala. Från vip-logen till scendörrren löper en gångbro med glasväggar över djupet. Å andra sidan kan promenaden i höjden få eventuell scenskräck att förblekna.