Men svårigheten för alla offentliga aktörer som använder flervägskanaler på internet är att allt – gott såväl som ont – syns. Bristen på full kontroll över kanalen är ett problem för alla som gör bort sig eller drar åt sig missnöje.
Det fick Uppsalapolisen uppleva när mamman till en 19-åring skrev ett inlägg på polisens facebooksida. Oförrätten bestod i att dottern gick miste om en trevlig kväll i Öregrund när den lokala polisen hällde ut hennes och det 22-åriga sällskapets cider och vin. Inlägget blev snabbt kommenterat nästan 3000 gånger och ”gillat” av 50 000 användare. Sådant är förstås besvärligt för polisen, men också ett tillfälle att förklara sina uppgifter och befogenheter.
I andra fall är det polisen själva som uppenbart trampat snett. Tidigare i somras uppmärksammades ett inlägg från Södermalmspolisen där man varnade för väskryckare med ”romskt utseende”. Ogenomtänkta redogörelser för ”klasar av fyllon” och pinsamma ungdomssynder har också fått kritik.
Kändispolisen Martin Mellin säger till Aftonbladet (6/8) i samband med en polisiär online-groda att man behöver ”skala av polisjargongen” när polisen pratar på nätet. Men för allmänheten är det så klart inte önskvärt att polisen stannar vid att hyfsa sitt språk i sammanhang där deras inställning blir synlig för alla. Det är bra att attityd och jargong når upp till ytan. Klavertrampen leder säkert till välbehövliga riktlinjer för poliser som twittrar och facebookar i sin yrkesroll. I bästa fall skapar det också lite korsdrag som kan vädra ur unken kultur.
Teknikens möjligheter har i andra sammanhang visat att de kan verka som en extra garant för rättssäkerheten och rättvisa. De senaste facebookstormarna har inte direkt haft dignitet att engagera fru Justitia. Men nästa gång kan det handla om ett verkligt övergrepp från våldsmonopolets sida. Då är det bra att genomslaget är stort och kontrollen över kanalerna liten.