När mörkret anfaller

Den börjar ofta i fyraårsåldern och kan hålla på ända upp i tonåren. Ta rädslan på allvar men gör inte för stor sak av den, råder experten.

De flesta minns nog hur det kändes - monster under sängen, spöken i garderoben och ett läskigt mörker som stirrar på en när man försöker sova. Hur hårt man än kramar nallen försvinner inte den krypande känslan.
– Att vara mörkrädd är något som de allra flesta barn går igenom, säger barnpsykologen Ingrid Gråberg.

Men hur vanligt det än är kan det vara jobbigt för både barn och vuxna. Vissa barn vägrar somna ensamma, andra blir helt utom sig när de vaknar mitt i natten. De som inte på egen hand vågar tassa in till föräldrarnas säng ligger kvar och snyftar eller skriker hysteriskt efter hjälp.

Mörkrädsla kan förekomma bland riktigt små barn, men oftast dyker den upp i fyraårsåldern, och det beror helt enkelt på att man då blir mer medveten om världen runt omkring sig.
– Barnet kommer över en tröskel och börjar fundera och förstå på ett helt nytt sätt. Han eller hon blir också mer medveten om faror. Att mörkrädslan brukar komma då är logiskt, säger Ingrid Gråberg.

Mörkrädslan är för barn i 4-6-årsåldern i princip alltid knuten till sängen och sovrummet. Eftersom de sällan är ute och går själva när det är mörkt eller är ensamma hemma finns det egentligen få andra situationer som kan framkalla rädslan.

För föräldrarna är det viktigt att ta rädslan på allvar utan att göra för stor sak av den. Man ska varken spela med eller låta sig skrämmas upp själv, utan hantera situationen genom att vara lugn och trygg och prata med barnet om vad som är skrämmande.
– Fråga vad som är läskigt. Vad tror han eller hon kommer att hända? Kommer någon att komma in i rummet? Bestäm sedan tillsammans vad ni ska göra åt saken, säger Ingrid Gråberg.

För många räcker det med en myslampa som är tänd, andra vill sova hos sina föräldrar en period eller ha sällskap tills de somnar. Vad som funkar får varje familj avgöra, menar Ingrid Gråberg.
Mörkrädslan växer oftast bort, och är inget man som förälder behöver vara allvarligt oroad för om det inte påverkar livet i övrigt. För vissa barn håller den mörkrädda perioden i sig ända upp i tonåren.
– Men känner man att barnets mörkrädsla har gått helt överstyr ska man självklart söka hjälp, säger Ingrid Gråberg.

Råd till föräldrar med mörkrädda barn:

+ Ta rädslan på allvar utan att förstora upp den.
+ Låt barnet komma med idéer till vad ni ska göra åt problemet - det kan vara en myslampa som är tänd, sällskap tills man somnar eller att få dela rum med ett syskon.
+ Vänj barnet vid mörkret genom att sitta och prata och mysa tillsammans när det är mörkt.
+ Hitta på lekar i mörkret. Till exempel kan man sitta och känna på saker och gissa vad det är.
+ Läs böcker om andra barn som är mörkrädda. Lästips: Jag vill ha lampan tänd! av Tony Ross och Vem spökar, Alfons Åberg? av Gunilla Bergström.

Vanliga rädslor och när de dyker upp:

0-2 år: Otrygghet, att skiljas från föräldrarna, främlingar.
3-5 år: Mörker, spöken, monster och olika djur och insekter.
6-7 år: Tjuvar, inbrott och mördare.
8-9 år: Döden, olyckor, krig och katastrofer.