Frånstedt utkommer i höst med en bok om IB-affären och Dagens Nyheter har i veckan gett uppmärksamhet åt delar av innehållet.
Det var inte Säpo som kopplades samman med regeringspartiet. Säpo sorterade under rikspolisstyrelsen där det satt riksdagsledamöter från flera partier. För att slippa denna insyn valde man att bygga upp en alternativ underrättelseorganisation, Informationsbyrån (IB) som lades direkt under ÖB (som var en pålitlig socialdemokrat, Stig Synnergren). Operativ chef var en annan socialdemokrat, Birger Elmér.
De stora dragen i denna verksamhet är sedan länge klarlagda. IB ägnade sig, trots att åsiktsregistrering var förbjuden, åt att med hjälp av socialdemokratiska arbetsplatsombud bevaka verkliga eller förmenta säkerhetsrisker, inte bara kommunister utan också personer som av andra skäl var motståndare till Socialdemokraterna. Det hela skedde utan någon form av insyn eller parlamentarisk kontroll och var uppenbart olagligt.
Frånstedt lägger ytterligare några bitar av pusslet genom att med namn nämna framträdande socialdemokrater som var inblandade i IB:s verksamhet – det stora flertalet regeringsmedlemmar och andra ledande personer inom partiet var säkerligen lika ovetande som svenska folket i övrigt. Ännu ett nytt inslag är Frånstedts redogörelse för de hemliga möten med ledande företrädare för Sovjetunionen som bland andra Pierre Schori och Anders Thunborg hade.
Detta ska inte tolkas som några sympatier för sovjetsystemet – men väl som ett avslöjande av en pinsamt överdriven föreställning om den egna betydelsen (”vi skulle underminera kommunismen”) och naivitet inför vilka man hade att göra med. Säkert hörde också detta samman med socialdemokratins bild av sig själv som evigt och oumbärligt regeringsparti. Med normal maktväxling hade allt det som förknippas med IB-affären varit omöjligt.