Närmande mellan letter och ryssar

-Ännu för ett par år sedan var det närmast outhärdligt att läsa de tidningar på ryska som ges ut i Lettland. Jag brukade slänga dem ifrån mig i vredesmod efter ett par minuter. Men numera läser jag dem i lugn och ro. Den naket ondsinta retoriken är borta. Det är ett tecken på det närmande som skett mellan letter och ryssar, i all tysthet.
Det säger den nye lettiske presidenten Valdis Zatlers som i onsdags avlade ett s k arbetsbesök i Sverige. Sista punkten på det digra dagsprogrammet var ett möte med Sverige-letterna på ambassaden och en
snabbintervju med UNT.
Valdis Zatlers har ännu inte tillbringat tre månader i presidentstolen. Den 7 juli efterträdde han den karismatiska Vaira Vike-Freiberga. Inte så få i Lettland talade i begynnelsen nedsättande om ett "nedköp".

Mitt intryck är ändå att de rösterna gradvis börjar tystna. Zatlers ger ett värdigt, lågmält och sympatiskt intryck - och han tycks på god väg att bygga upp en presidentroll som han trivs med och bottnar i. Visst har han fortfarande en bit kvar innan han fullt ut skaffat sig rutinen och "hantverksskickligheten" - och ännu är det förstås för tidigt att säga hur han kan tänkas klara de prövningar som kan komma i konfrontation med den politiska makten. Men så här långt ser det lovande ut.
Som alltid kom frågan om icke-medborgarna upp. President Zatlers besvarade den på samma sätt som lettiska företrädare brukar, men möjligen med större självförtroende och frimodighet än vad som hittills varit vanligt.
-Det är en mycket svår process, men den går framåt. År för år och långsamt, långsamt minskar antalet icke-medborgare. Alla vet reglerna och alla har ett fritt val. Och av de nyfödda barnen blir numera 98-99 procent medborgare direkt. Det räcker med ett enkelt registreringsförfarande. Valet är föräldrarnas.

Lettland har, som alla de länder som under ett halvsekel var fjättrat i kommunismens utvecklingsfientlighet, mycket att ta igen. Det är lätt att drunkna i dagsproblemen: kvardröjande korruption och fattigdom, en fortfarande primitiv politisk kultur. Och framför allt - en ofta deprimerande och dyster dagsdebatt. (Den svenska upplagan av Jante framstår som en lättsinnig spelevink i jämförelse med sin lettiska motsvarighet).
Det behövs motbilder, och Valdis Zatlers har förstått att det ingår i hans ämbetsåligganden att måla upp och sprida sådana. I går hade han följande att säga:
-Jag är optimistisk om framtiden. Se bara hur vi klarade ockupations-åren. Många deporterades till Sibirien. Åtskilliga överlevde och visade därmed den lettiska nationens livskraft. Andra flydde till väst, där de bevarade folkets fria intellekt. Och många stannade kvar och bevarade den lettiska nationens anspråk på sitt land. Det klarade vi och då bör vi klara också dagens utmaningar.