Närmar sig Sverigeeliten
Dressyrryttaren Magdalena Skatt, verksam på Hagelstena gård utanför Knivsta, ingår i Ridsportförbundets observationstrupp och är också en av tre uttagna dressyrtränare som ska få tillgång till landets bästa unghästar.
Syftet med projektet är att få igång ett samarbete mellan de duktigaste ryttarna och uppfödarna i landet, så att de mest lovande unghästarna också får den bästa träningen. Förutom Magdalena Skatt ingår även Elin Jeppsson, Lund, och Nina Bengtsson, Eslöv, i projektet.
— Slutmålet är att vi ska nå internationella placeringar på Grand prix-tävlingar. Uppfödarna får reklam och vår morot blir att vi äger 40 procent av hästen när vi tränat den i ett år, säger Magdalena Skatt.
Bra affär
Med tanke på att en dressyrhäst kan kosta från 50 000 upp till flera miljoner kronor, beroende på hur långt de har kommit, är det naturligtvis en bra affär för ryttarna att få tillgång till en unghäst som går att skola in från grunden.
För det mesta tränas dressyrhästarna fem till sex dagar i veckan.
— Om allt går bra räcker det med 30 minuterspass, om inte kan man rida i upp till en timme, säger Magdalena Skatt.
Men träningen består även av andra moment som exempelvis konditionsträning ute på fälten och ridning i kuperad skogsterräng.
— Man måste läsa av individen och anpassa träningen utifrån hur det känns. Unga hästar mår exempelvis bra av att tränas va-rierat medan äldre hästar som kommit längre dressyrmässigt kan träna mer teknik, säger Magdalena Skatt.
Föräldrarna ovärderlig hjälp
27 boxplatser
En normaldag inleds med att hon lämnar barnen på dagis. Mamma Gunilla och praktikanten Katja släpper ut, fodrar och sätter hästarna i skrittmaskinen.
— När jag kommer till stallet vid niotiden är det mesta redan klart, säger Magdalena Skatt.
Då ska hästarna tränas. Hon försöker även hinna med att ge Katja hjälp under hennes träningspass.
— Men det är inte bara träning. Jag driver ett företag med 27 boxplatser och allt måste skötas och underhållas varje dag året om, säger Magdalena Skatt.
Hon arrenderar och driver stallverksamheten av sina föräldrar sedan fem år tillbaka, vilket ger henne möjlighet att också satsa mot eliten inom dressyr. OS är en dröm och bara det faktum att Ridsportförbundet valde ut henne till Trojkaprojektet har betytt mycket.
— Det visar att de tror på mig, vilket känns väldigt bra, säger Magdalena Skatt.
Går inte att förutspå
För närvarande rider hon tre egna hästar: 13-årige Zorino, 8-årige Calgary och 2-åringen Mazerati. Och så väntar hon på en Trojkahäst.
— Man kan aldrig se på en tvååring om den kommar att bli bra. Med rätt utbildning kan man komma långt, men för att nå hela vägen behövs alltid något extra. Det kan vara exteriören eftersom det är viktigt hur de ser ut och hur de rör sig, eller om de har rätt mentalitet, säger Magdalena Skatt.
Svårt att nå toppen
Hon var rankad som nummer fjorton efter fjolårets säsong och hoppas komma högre i år.
— Det är tufft att ta en plats i dressyrlandslaget eftersom det består av bara tre ryttare och en reserv, säger Magdalena Skatt.
Det finns inga större pengar inom dressyrsporten, till skillnad från hoppningen, där åtminstone toppryttarna tjänar en del både via prispengar och sponsoravtal.
— De ligger helt klart före. Som dressyrryttare är man glad om tävlandet går plus minus noll. För oss är det mer en livsstil och utmaning. När allt faller på plats och träningen resulterar i att man nästan blir ett med hästen. Det är en härlig känsla, säger Magdalena Skatt.
En riktig hästtjej
Hon är uppvuxen med djur, fick första ponnyn Saberina som tvååring och har bott på Hagelstena i hela sitt liv.
— Jag hoppade till ponnyelit och tävlade i fälttävlan, men tyckte mest om dressyr, säger Magdalena Skatt.
Att det är svårt för en oinvigd att förstå dressyrens olika delmoment och även att se skillnad på en bra och dålig ritt är en av sportens baksidor.
— I hoppning är det så självklart även för en oinsatt att en rivning ger straffpoäng. För att uppskatta dressyr krävs det mer detljerad kunskap, säger Magdalena Skatt.
På tävling känner hon direkt om hästen gör något fel.
— Går det fel måste man kasta det bakom sig och fokusera framåt annars rider man inte bra, säger Magdalena Skatt.
Enligt henne är bedömningen oftast korrekt då domarna vet vad de ska titta efter.
— Men självklart hoppas man alltid att de inte ska se om man gör någon liten miss, säger Magdalena Skatt.
Så jobbar vi med nyheter