Natt pÄ stan
En isande kvÀll hÄller ocksÄ utelivets tonÄringar inne: pÄ ungdomskafén, hemmafester eller kanske infuskade pÄ stÀllen med ÄldersgrÀns. Men sÄ, framemot tvÄ, vandrar de hojtande lÀngs gÄgatan, huttrar utanför hamburgeriorna och tycks vÀnta pÄ att Ànnu en fredag ska ge tillÄtelse till hemgÄng.
Ingela Helsing, Elin Persson, Jessica Matsson
Foto: Patrik Lundin
- Man Àr med kompisar (Simon nickar mot Aman Belew, som Ànnu vÀntar pÄ sin pannkaka och instÀmmer i uttalandet) tills de stÀnger vid tolv. Varför hÀr? För att hÀr kan man vara. Det finns inte sÄ mÄnga stÀllen att vara pÄ. Annars skulle man vÀl vara hemma hos nÄgon kompis, eller pÄ nÄgon fest.
Hinnan pÄ vattenpölarna klirrar. Det ryker om andningen. Vaksala torg ligger mörkt och stilla, Musikens hus lyser ödsligt obrukat. Utanför Katalin konstaterar förstÄndiga vuxna kylan, trycker ned mössor över öronen och lÄser upp sina cyklar.
Under midnattstimmen blinkar studentkvarteren i staccattoljus och dunka-dunka. Bara konturerna av dansande figurer syns genom de immiga fönsterrutorna. Kafé Genomfarten, Uppsalakyrkornas gemensamma ungdomscafé, har precis stÀngt. Samuel Wolff bommar igen. Vet han kanske var de yngsta tonÄringarna hÄller hus?
- Hemma. NÄgra super sig vÀl fulla i nÄgon park. Mörker bryr de sig inte om, men i kvÀll Àr det nog för kallt, sÄ de Àr vÀl pÄ nÄgon hemmafest.
Ja, universitetsparken Àr tom. Tyst tronar domkyrkan, sÄ mörklagd att stjÀrnhimlen bakom ljusnar i kontrasten. Nere vid Sysslomansgatan försöker ett par ynglingar sÀtta ett jÀttehjul med kabel i rullning. De sparkar sÄ det ekar, men mÄste ge upp och kompenserar med att ljudligt förklara hur tungt det var.
Jessica Matsson, Elin Persson och Ingela Helsing, 16, gÄr i armkrok gÄgatan ned. De har varit pÄ emo-stÀllet Vox, som, enligt Elin, ryckt upp sig frÄn att mest ha varit ett fjortistillhÄll. Bryggan Àr annars ett bra stÀlle, menar de: under det enda trÀd som finns vid bryggan lÀngs Än. DÀr trÀffar man jÀttemycket folk. Folk Àr bra - ödsligt Àr lÀskigt, tycker Jessica Matsson. Men fulla mÀnniskor kan vara rÀtt lÀskiga bland folk ocksÄ, menar Elin. För nÄgra veckor sedan sÄg hon en kille bli knÀpp: sparka pÄ "papperskorgar, stuprör, poliser och en gubbe".
- Om man ser folk brÄka vill man helst inte gÄ förbi, förklarar Jessica.
Om man sjÀlv hÄller sig pÄ sin kant klarar man sig nog bra, resonerar hon.
TvÄ damer passerar förbi och undrar vad som Àr pÄ gÄng. Elins mamma med vÀninna, visar det sig. En kille vill lÄna mobiltelefon, men nöjer sig med förklaringen att inga pengar finns pÄ dem.
Ingela Helsing kommer frÄn Mariestad, dÀr man stÀndigt sÄg samma gamla mÀnniskor och dÀr det bara fanns ett stÀlle att samlas pÄ. HÀr i Uppsala finns olika platser, med olika mÀnniskor, förklarar hon.
SÄ hÀr vid kvart i ett tycks gatorna tömda pÄ det mesta av vad vuxna heter. De skymtar i pubarnas varma sken. Diskussionerna i gathörnen Àr slirigare Àn tidigare under kvÀllen. Taxibilar, vÀktare och poliser har körbanorna för sig sjÀlva.
15-Ärige Fredrik Karlsson frÄn Skyttorp har just lÀmnat av en kompis vid bussen efter att ha tittat förbi bryggan.
HelgkvÀllar brukar han tillbringa i stan. Hans taktik mot stöket Àr att inte lyssna sÄ mycket, att hÄlla sig för sig sjÀlv: det som finns klarar han, man överlever ju, sÀger han melankoliskt.
- BÀst Àr nÀr kompisarna Àr dÀr, men de verkar vara hemma för att det Àr sÄ djÀvla kallt.
Utanför Max vid stora torget försöker en sittande ung man blidka vakten med just kylan som argument.
@Quotations:Julia Stedt har turen att ha fyllt 19. Hon förklarar sig dock veta precis hur det Àr att inte ha uppnÄtt denna tur. Unga Àr inte dumma. Vill man in pÄ ett stÀlle mÄste man vara kreativ. Knepen för att ta sig in trots ÄldersgrÀns Àr mÄnga, sÀger hon: stÀmpel pÄ handen kan kopieras om man andas pÄ den; vakter kan raggas pÄ; stÀngsel kan klÀttras över - vÀl inne finns ingen koll, menar Julia.
- TyvÀrr funkar det. TyvÀrr kommer jÀttemÄnga unga in pÄ stÀllen. Om jag var ung skulle jag ocksÄ vilja det, men det Àr synd, sÀger hon.
Nu Ă€r det definitivt inte en enda plusgrad i luften. ĂndĂ„ Ă€r det som om kvĂ€llen just börjar: folkrikt som vid elva, men gapigare, intensivare och lite argare. VĂ€ktare lĂ€mnar över en yngling till polismakten, glas kraschar, mĂ„lbrottsröster ekar och klockan slĂ„r tvĂ„.
SĂ„ jobbar vi med nyheter