Kvinnan berättade vid rättegången att hon en natt i våras åkte pendeltåg från Stockholm mot Uppsala. Under resan blev hennes hundar kissnödiga, varför hon fick kliva av i Knivsta för att låta djuren utföra sina bestyr. Under tiden hann tåget lämna stationen. Kvinnan med sina hundar, nedbäddade i en barnvagn, satte därför kurs mot Uppsala till fots.
Enligt kvinnans berättelse passerade hon så småningom en hästhage och noterade att en av hästarna uppvisade tecken på kolik. Eftersom hon var van vid hästar, och dessutom råkade vara utrustad med några grimmor, hämtade hon hästen från hagen för att ta den till en veterinär. Det väckte emellertid oro hos en av de andra hästarna som började gnägga. Kvinnan berättade att hon avvaktade en stund på platsen, för att se om någon skulle reagera i de nedsläckta boningshusen intill. När inget hände fann hon ingen annan råd än att ta med sig även den andra hästen.
Sålunda försedd med barnvagn, två hundar och två hästar – den ena möjligen drabbad av kolik – fortsatte kvinnan sin nattliga vandring mot Uppsala, nu i syfte att ta sig till Ultuna där hon visste att det fanns veterinärer. Eftersom hon inte kunde hitta vägen fick hon fråga sig fram bland personer hon mötte. Enligt kvinnans berättelse var det sannolikt någon av dessa personer som larmade polisen. En patrull fick fatt på det nattvandrande sällskapet, kvinnan omhändertogs och hästarna kunde så småningom återbördas till sin hage.
En polisanmälan upprättades och kvinnan åtalades senare för stöld alternativt egenmäktigt förfarande. Vid rättegången nekade hon till brott och förklarade att hon handlat i en nödsituation, eller åtminstone tolkat läget som en nödsituation, för att den magsjuka hästen snabbt skulle få vård.
Enligt tingsrätten finns inget som talar för att kvinnans syfte var att permanent lägga beslag på hästarna. Därför döms hon inte för stöld. Däremot står det klart att hon utan lov tagit hästarna från hagen. Hon döms därför för egenmäktigt förfarande.
Kvinnans invändning om en nödsituation biter inte på domstolen, som slår fast att det saknas utredning om sjukdomsläget hos den häst som hon ville ta till veterinären. Och även om hon faktiskt trodde att hästen var livshotande sjuk – vilket i och för sig kunnat fria henne från brott – så var hennes agerande ändå inte försvarligt, enligt domstolen. Kvinnan döms till villkorlig dom och 40 dagsböter.