En dag 2013 när Eva kom hem till sitt hus utanför Uppsala möttes hon av en syn hon aldrig kommer att glömma. På trappan stod hennes då 14-årige son Lukas, utstyrd som en fullfjädrad skinhead.
– Lukas hade rakat skallen och var klädd i bombarjacka och grova kängor, berättar Eva.
Hans dragning till högerextrema kretsar hade kommit smygande men i och med sin nya mundering hade han tagit ett definitivt steg in i en annan identitet. Upprinnelsen var att Lukas kommit i kontakt med Svenska Motståndsrörelsen, SMR, betecknad som Sveriges mest våldsamma nazistorganisation. Den tid som följde beskriver Eva som hemsk.
– Lukas var väldigt lättledd och SMR använde honom bland annat för att värva medlemmar och sprida propaganda. Han ritade hakkors på vårt hus och satte upp partiets klistermärken på bilen. Ibland åkte han runt i Sverige och affischerade.
– Jag kämpade mig blodig i diskussioner med honom om att de här idéerna är fel. Men han sa att det som stått om SMR i medierna inte stämmer, att de inte alls hotar och misshandlar folk.
Lukas försvann periodvis hemifrån. Han blev alltmer aggressiv och vid ett tillfälle misshandlade han Eva som till slut försökte få honom omhändertagen men utan att få gehör från socialtjänsten.
Vad var det då som fick honom att gå med i SMR? Eva tror det var för att få kompisar, att det var gemenskapen i gruppen som lockade.
En av de personer som Lukas fått kontakt med var en 26-årig man från Uppsala. Eva googlade på hans namn och insåg att han var aktiv i högerextrema kretsar. Eva tyckte inte om att 26-åringen umgicks med hennes son men mannen kontaktade henne flera gånger för att lugna henne.
– Han hade verkligen talets förmåga, jag förstår att han kunde locka med en ung kille som Lukas.
26-åringen har flera gånger dömts för brott i samband med nazistiska aktiviteter. En aprildag i fjol drog polisen fram 26-åringen ur ett förråd i hans bostad i Norduppland där mannen gömt sig under en husrannsakan.
Orsaken till razzian var att han i december 2013 tillsammans med andra personer från Svenska Motståndsrörelsen gått till attack mot ett demonstrationståg i Kärrtorp, vilket för 26-åringen resulterade i att han dömdes till sex månaders fängelse mot sitt nekande.
Några månader innan Kärrtorpattacken, den 10 augusti 2013, hade 26-åringen besökt sin gamla hemstad Uppsala. Han var med när en grupp SMR:are delade ut flygblad på gågatan. Uppsalabon Anders Henriksson började ifrågasätta aktivisternas åsikter vilket ledde till att han misshandlades. Händelsen ska tas upp vid en rättegång i Uppsala som inleds den 7 maj då tre SMR:are står åtalade, dock inte 26-åringen.
Svenska Motståndsrörelsen har som mål att skapa en nazistisk republik bestående av de nordiska länderna. Gruppen är mycket sluten och för medlemmarna gäller total tystnadsplikt.
Interna handlingar visar att SMR är organiserat i så kallade nästen och att Uppsala län ingår i näste 1.
”Icke-arisk” kultur ska bekämpas, SMR-män är förbjudna att bära omanliga kläder och givakt ska utföras ”enligt svensk standard”. Det ordnas Hitlermiddagar och under regler för förtäring anges inget spill på uniformen samt att maten ska ätas med kniv och gaffel.
2014 beräknade Säpo att organisationen består av 150-200 personer varav 30-40 ägnar sig åt politiskt motiverade brott. Vid en genomgång som UNT tidigare gjort hittades bara ett par, tre SMR-aktivister från Uppsala län.
Drömmar om en nazistisk republik i Norden och liknande kan tyckas ha ett löjets skimmer över sig. Men för dem som råkat ut för våld från högerextrema har deras aktiviteter i högsta grad utgjort en reell fara.
Några gånger har det till och med slutat med dödsfall. Under åren har personer med högerextrema åsikter dömts för en rad uppmärksammade mord. Det handlar bland annat om morden på 14-årige John Hron 1995 och fackföreningsmannen Björn Söderberg 1999.
SMR har hittills sagt sig arbeta för revolution, utanför det parlamentariska systemet. Men för ett par veckor sedan damp det ner en ansökan hos Valmyndigheten där medlemmar i SMR begär att få inregistrera ett parti för val till riksdagen.
Det nya partiet, kallat Nordiska Motståndsrörelsen, ska garantera de nordiska folken ”deras etniska och kulturella överlevnad”. Ett av partiets främsta mål är repatriering, det vill säga att flyktingar ska skickas tillbaka till sina ursprungsländer.
En extern granskare har intygat att partiföreträdarna fått ihop de 1 500 namnunderskifter som krävs för att få registrera ett valbart politiskt parti.
Om SMR:s chef Klas Lund blir ledare för det kommande partiet vore han en högst udda figur i politiken. Inte minst med tanke på att han dömts 1986 för att ha deltagit i dödsmisshandeln av en man som försökte stoppa ett angrepp på några invandrare.
Klas Lund vill inte bli intervjuad av UNT.
– Jag vet hur det brukar bli. Men om din artikel blir hyfsat objektiv och det inte blir en massa jättepåhopp kan jag tänka mig att ställa upp nästa gång, säger han.
En annan högerextrem organisation, Svenskarnas Parti, SvP, har redan gett sig in i politiken. SvP, med rötter i nazistiska Nationalsocialistisk front, beslöt inför valet 2014 att satsa stort.
SvP hade en valfond på 1,3 miljoner kronor och drog igång vad som sannolikt var den hittills största mobiliseringen av högerextrema i Sverige sedan efterkrigstiden.
SvP hade som mål att ta tio kommunala mandat och 10 000 riksdagsröster. Men det blev noll mandat i kommunerna och bara 4 189 röster eller 0,07 procent, i riksdagsvalet.
SvP kandiderade till kommunvalet i Tierp med två kandidater. Resultatet blev 29 röster. Martin Illerbrand, som representerar SvP i Tierp, säger först ja till att prata med UNT, därefter vill han ha frågor via mejl men hörs sedan inte av.
Bengt-Olov Eriksson (S), kommunalråd i Tierp, säger att valsatsningen från Svenskarnas Parti passerade i stort sett obemärkt.
– Det var någon flygbladsutdelning men egentligen märkte man inte av dem.
Det Bengt-Olov Eriksson i övrigt minns av SvP är en aktion 2012 då partiet samlade ihop sopor efter bärplockare och dumpade skräpet utanför kommunhuset.
– Jag upplever inte den här typen av partier som ett hot mot demokratin, tack och lov är de väldigt små, säger han.
Enligt stiftelsen Expo, som kartlägger högerextrema, ökade de nazistiska organisationerna sina aktiviteter med 24 procent under 2014 jämfört med året innan. Aktiviteterna består till övervägande delen av propagandaspridning. I Uppsala län däremot blev det nästan en halvering av antalet händelser till 38 stycken och Uppsala hör därmed till de län där det var lägst nivå på verksamheten.
Enligt Anna-Sofia Quensel, researcher på Expo, är det okänt hur många personer i Sverige som sympatiserar med nazismen.
– Att Svenskarnas Parti fick runt 4 000 röster i valet kan vara en indikation på antalet, säger hon.
I Uppsala verkar det inte förekomma särskilt många nazistiska aktiviteter. Vad kan det bero på?
– De aktiva personerna är så få att det är helt personrelaterat. Om någon på en ort lyckas rekrytera andra kan det bli många aktiviteter.
En stor del av aktiviteterna består av att de högerextrema sprider propaganda. Att några personer sätter upp klistermärken, är det något att bry sig om?
– Det går inte att blunda för det, det är en indikation på att det finns folk i området som har de här åsikterna. Man ska också komma ihåg att av dem som tillhör Svenska Motståndsrörelsen har många en diger lista av brott bakom sig.
Vad tror du det innebär att Svenska Motståndsrörelsen bildat ett politiskt parti?
– Jag tror inte att partiet kommer att få någon egentlig betydelse men det är en markering.
Hur ska samhället arbeta för att förebygga och motverka nazism och rasism?
– Utbildning, utbildning, utbildning. Att berätta om Förintelsen, om vad de här organisationerna står för, utbildning i tolerans och liknande. I Karlskrona där Nationalsocialistisk Front var aktiva tog kommunen ett helhetsgrepp mot nazisterna vilket kraftigt minskade deras aktiviteter och närvaro.
Vad tror du kommer att hända inom den nazistiska rörelsen under den närmaste tiden?
– Svenskarnas Parti är på nedgång efter fiaskot i valet. Svenska Motståndsrörelsen har blivit mer offentliga med föredrag och annat och jag tror att de kommer att intensifiera sina kampanjer.
Hur gick det då med 14-årige Lukas som nämndes i början av artikeln? Han är idag 16 år. Lukas mamma Eva berättar att hans intresse för nazismen ebbat ut och att han börjat umgås med andra personer.
– Men han är fortfarande lika lättledd och i julas när han hade kontakt med de gamla kompisarna åkte bomberjackan fram igen. Men nyligen har Lukas sagt att han brutit kontakten med de här personerna. Han får idag hjälp med sina problem, vi har börjat kunna mötas och prata om sådant som varit jobbigt.