"Nu är det över!"

Så tänkte jag ganska länge - att det inte var någon panik med att börja tänka på val eftersom jag hade långt kvar. Men nian kom och helt plötsligt stod man där med sin första gymnasieinformation i brevlådan, och ångesten som slängde sig över en som en våg. Helt plötsligt skulle man bestämma sin framtid för tre år, och till min stora rädsla upptäckte jag att jag hade noll aning om vad jag ville läsa.

En ny period i mitt liv började - en period av gymnasiebesök, reklamgodis och leende ungdomar som alla försökte intala mig att deras skola var den bästa? Utan resultat. Trots att Rosendals karameller var riktigt goda och Katedralskolans föreningsliv verkade bra blev jag aldrig övertygad. Veckorna gick, kompisar började bestämma sig, och där stod jag. Anna Helenius - ett levande frågetecken. Jag hade nämligen tre val som jag ville lika mycket och absolut inte kunde välja mellan. Trots lottning, uteslutningsmetoden och överläggande samtal med vänner och föräldrar stod jag lika hopplöst ovetande, ända in till den sista dagen på ansökningstiden, då jag bekräftade min framtid på Dexter.

Nu är hemsidan för ansökning stängd och mina val är gjorda. Det blev Sam-media på Skrapan som förstahandsval. Hur jag lyckades komma fram till något vet jag fortfarande inte, men jag är nöjd och tror det blir bra. Hoppas alla andra niondeklassare runt om i Uppsala också känner sig belåtna över sina ansökningar. När man tänker efter är det ju inte en så stor grej. Värre saker kan man göra, än att bestämma gymnasium. Jag önskar bara att jag insett det tidigare, så hade mina forna månader inte varit så stressade. Men nu är det över!

"Nu är det över!"

KRÖNIKA. Redan som liten visste man att man en dag skulle börja gymnasiet, men då såg det väldigt avlägset ut. Det var något som hände andra, men som man själv aldrig skulle få uppleva.