2006 fanns 17 400 poliser i Sverige. Det året löste polisen 216 000 brott. 2013 hade antalet poliser utökats med 14 procent, ändå sjönk antalet uppklarade brott till 211 000 stycken.
Vid årsskiftet ombildas hela polisens organisation och ett uttalat syfte är just att vända trenden och lösa fler brott.
I dag finns 21 självständiga polismyndigheter som är indelade efter länsgränserna. Men vid nyår blir det istället en enda nationell och enhetlig myndighet.
Ett återkommande problem har varit att de 21 polismyndigheterna i de olika länen haft så stort oberoende att de kunnat strunta i beslut från Rikspolisstyrelsen, till exempel vilka brott man ska satsa på och hur man ska arbeta.
Tanken är nu att alla poliser över hela landet ska dra åt samma håll och på så sätt bli effektivare.
Att även länsgränser och andra revir försvinner ska leda till fler uppklarade brott.
Stefan Holgersson, polisforskare vid Linköpings universitet, är positiv till förändringen men tvivlar på att den i sig ger fler lösta brott.
– Varför skulle det bli lättare att sprida bra arbetsmetoder över hela landet med den nya organisationen om man inte kan göra det ens inom ett län idag?
Stefan Holgersson tycker det finns en övertro på vad en omorganisation kan ge.
– Titta istället på vad som behöver förändras i verksamheten, föreslår han.
Vad beror det då på att polisen inte kunnat klara upp fler brott trots ökade resurser? Det har Brottsförebyggande rådet, Brå, undersökt i en färsk rapport.
En viktig förklaring är att de poliser som utreder vardagsbrotten inte blivit fler. Istället har polisen satsat på
specialisttjänster.
Andra orsaker som Brå lyfter fram:
* Domstolarnas beviskrav har höjts vilket medför mer tidsödande utredningar.
* Fler begränsade utredningar. Om en person misstänks för en mängd brott av samma slag går inte alla till åtal eftersom det blir för dyrt. Därmed registreras en del av brotten som ouppklarade trots att gärningsmannen kan ha identifierats.
* Polisen jobbar mer med vissa serviceuppgifter som hittegods, pass etc.
Brå har låtit en åklagare gå igenom 290 polisutredningar för att se vilka missar som gjorts. I endast fyra procent av fallen bedömde åklagaren att utredningarna lagts ner felaktigt och att de istället borde gått vidare till åklagare.
– Ibland har allmänheten orealistiska förväntningarna på polisens möjligheter att klara upp brott. Har det till exempel skett en stöld och det saknas både vittnen och spår så har polisen ofta inget att gå vidare med, säger Anna Eksten, utredare på Brå.
En stor del av förändringarna i polisens omorganisation är interna, men det finns även sådant som berör allmänheten. En sådan punkt är medborgarlöftena.
Med start 2015 ska polisen genomföra trygghetsundersökningar i kommunerna. Dessutom ska ortsbor, organisationer och andra bjudas in på möten för att tillsammans diskutera fram vad man tycker att polisen ska arbeta med.
Det hela ska resultera i medborgarlöften, det vill säga utfästelser från polisen vad man ska ägna sig åt.
Det kan handla om exempelvis att vara mer synlig på stan eller att bekämpa krogvåldet.
Finns då risken att medborgarlöftena blir en pappersprodukt? Det tror inte Peter Drake som arbetar med frågan vid polisen i Gävleborgs län.
– Löftena ska komma ur dialog med människor men även polisen och experter ska säga sitt innan de fastslås. Folk vet mycket om sin vardag som vi kan lära oss av.