Videon är inte längre tillgänglig
In i det sista arbetade folk med finjusteringar. Vid Fyristorg mötte vi Per Alex balanserade på en hög stege, sysselsatt med att hänga upp doftgranar och plyschtärningar i en lind, assisterad av Markus Gullberg. Per Alex är stolt, nybliven ägare till en Plymouth Valiant 66-a med autentiskt Caltexmärke på ena framdörren.
– Jag hittade den på Blocket och köpte den i Östervåla i dag. Bilen står här för att påminna om Fyristorgs förflutna som raggartorg.
Från Kvarnfallet hörs toner av Vivaldi. Upplandsmuseet och vattenfallet är belysta och återger på några minuter de fyra årstiderna i ljud, ljus och fågelkvitter. Det inspelade kvittret förbryllar några trastar som förskräckta flaxar i väg. Ett naturtroget sommaråskväder blir droppen för några änder som samfällt lättar från vattnet.
Så går vi vidare med Uppsala kommuns Karin Åkerblom och Inga Lena Andersson, och Uppsala Citys Rosita Eriksson. Odinslund är nästa mål, en plats utskälld just för sitt gravlika mörker. Här har Villa Anna (eller Huset där skådespelaren Daniel Craig bodde) fått en guldskimrande belysning som gör husfasaden full rättvisa. Villa Anna fungerade en kort period som flickskola, och därför lyser en rad lampor i Odinslund i rosa.
– Jättekul, speciellt som Villa Annas fasadbelysning blir permanent, säger Karin Åkerblom.
Därpå går vi mot Slottsbacken och Gunnar Wennerberg, som omges av en isblå ljusinramning. Han sysslade inte bara med gluntsång, utan satt i Akademien och var under en period ecklesiastikminister, informerar en ljudslinga.
Vi stretar vidare, mot Slottet och Kung Jans port och når fram till Bleke backe. Här har stora lampskärmar i olika färger monterats på lyktstolparna. Närvarosensorer triggar ett styrsystem med ljud, ljus och rök.
– Lamporna representerar olika sinnesstämningar och skeden i livet, berättar Åsa Ehn Hillberg och Erik Hedman, medan vi fascinerat betraktar röda och gröna ljusskalbaggar som plötsligt pilar kring våra fötter och lika hastigt försvinner.
På väg in mot stan stannar vi andlösa till vid den skimrande, färgsprakande ”fiskbaletten” invid Västgötaspången. Den påminner om bilder av japanska stiliserade guldfiskar och går nästan inte att se sig mätt på.
Ljusfestivalen är genom ett kommunalt beslut i dag en biennal och återkommer därmed vartannat år. Premiären förrförra året var en succé, berättar Inga Lena Andersson.
– Många äldre som ogärna går ut när det är mörkt har varit positiva, och dessutom har vi märkt att ljusinstallationerna skapar kontakt: folk pratar gärna med varandra om vad de ser.
Nytt för i år är guidade turer. Äldrekontoret arrangerar turer med Mjuka linjen och UL ställer upp gratis för äldre som själva inte kan ta sig runt den 3 km långa slingan med de 16 ljusinstallationerna.