Seabased är ett företag avknoppat från forskning på Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet. Bolagets grundare är Mats Leijon, professor i elektricitetslära. I dag äger han en mindre del av moderbolaget.
Nyligen berättade vi att Seabased Industry begärt sig själva i konkurs, och att verksamhet flyttas till Norge från Lysekil, där bolaget haft en vågkraftspark för forskning och utveckling.
Nu kommer nästa hårda slag. På fredagen meddelade Energimyndigheten att man kräver tillbaka 16,5 miljoner kronor av de 91 miljoner man stöttat vågkraftssatsningen. Orsaken är upptäckta felaktigheter, bland annat i form av personalkostnader som uppgetts vara högre än vad de varit, och kostnader som det saknats verifikationer på, det vill säga kvitton.
Trots begäran från Energimyndigheten har Seabased inte kommit in med underlag som visar att stödet använts till berättigade kostnader, skriver myndigheten i sitt beslut. Externa revisorer har i en tidigare granskning slagit ned på bristen på underlag som visar vad delar av skattefinansieringen använts till.
De brister som framkommit är allvarliga överträdelser av villkoren för stödet och avser betydande belopp, skriver Energimyndigheten.
UNT har sökt den person på Sebased industry som kravet är ställt till, Uppsalabon Magnus Wibling. Han hänvisar dock alla frågor till konkursförvaltaren, eftersom han och all annan personal är uppsagd efter konkursen.
Enligt grundaren Mats Leijon, som tidigare har suttit i styrelsen, har myndigheten löpande ställt krav på Seabased, som han menar har gjort den redovisning som efterfrågats.
– Projektet har varit öppet och transparant, det påpekas i den revision som gjorts, säger Mats Leijon.
Återrapportering och redovisning har skett "med hög frekvens i många olika former", säger han.
– Jag respekterar givetvis deras återkrav, även om jag inte håller med. Men jag förstår inte varför det inte påtalats mycket tidigare.
Mats Leijon påpekar också att Seabased valt att inte ta ut alla pengar som beviljats.
– Vi kunde fått 132 miljoner utbetalat, men stoppade vid 91 för att vi inte tyckte att vi levererade.
Att företaget har begärt sig själv i konkurs kan inte påverka Energimyndighetens beslut att göra ett återkrav, säger Rémy Kolessar, chef för avdelningen för forskning och innovation.
– Konkursen hade kunnat ske vilken dag som helst. Vi utövar nu vårt ansvar genom att kräva tillbaka pengarna efter att vi upptäckt brister och fel, och så får konkursförvaltaren prioritera bland fordringarna, säger han.
Återkravet på över 16 miljoner kronor är i det närmaste unikt, enligt honom.
– Att avvikelserna är så stora som här och att de framkommer efter en revision är en väldigt ovanlig händelse.
Kan det handla om oegentligheter från bolagets sida? Och är det något ni i så fall anmäler?
– Vi har haft en omfattande kommunikation med bolaget. Men när det fortfarande saknas redovisning för kostnader de säger sig ha haft är det vår roll att kräva pengarna tillbaka. Det gör vi nu och spekulerar inte om framtiden.
Seabased och anläggningen i Lysekil har varit mycket omskriven och uppmärksammad. Är den en besvikelse?
– Det är ingen hemlighet att den inte levererat som planerat. Men det behöver inte handla om att Seabased gjort något dåligt. Vi ska satsa på banbrytande saker och högriskprojekt och då kan det här hända. Vi har dessutom dragit mycket lärdomar och haft stor nytta på andra sätt. Inte minst har det byggts starka forskningsmiljöer, kanske framförallt i Uppsala, runt den här satsningen.