De slutsatserna drar Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, i en ny rapport kring behandling av sömnbesvär.
-Visst finns behandlingar som är effektiva, åtminstone på kort sikt. Men samtidigt är det slående hur magert det vetenskapliga underlaget är för en del behandlingar som vi ofta brukar ta för givna, säger docent Jan-Erik Broman vid Akademiska sjukhusets sömnutredningsavdelning.
Han är en av experterna i den grupp som på uppdrag av SBU granskat det vetenskapliga underlaget för en rad behandlingsmetoder som används vid sömnbesvär, både inom skolmedicinen och inom alternativmedicinen. Flera mediciner används för att behandla sömnbesvär, men det är bara de tre läkemedlen Zolpidem, Zopiklon och Sonata som enligt SBU har bevisad effekt i form av förkortad insomningstid och förlängd sömntid. De positiva effekterna är dock bara visade på några veckors sikt och dessa läkemedel är inte heller godkända för annat än behandling av tillfälliga sömnbesvär.
-I praktiken används de dock ofta under lång tid. Därför borde det göras välgjorda kliniska studier av hur de fungerar även under längre tid, säger Jan-Erik Broman.
För äldre läkemedel av ?Valium-typ?, så kallade bensodiazepiner, och för det ofta använda sömnmedlet Propavan finns det enligt SBU inga tillräckligt stora och välgjorda studier för att styrka att de skulle fungera bättre än sockerpiller, vare sig på kort eller på lång sikt. När det gäller psykologiska behandlingar anser SBU att det finns ett hyggligt vetenskapligt underlag för att vissa former av beteendeterapi, däribland så kallad kognitiv beteendeterapi, kan fungera som hjälp att somna snabbare och öka sömnkvaliteten.
- En förutsättning för att kunna satsa mer på psykologiska behandlingsmetoder är dock att det utbildas fler terapeuter, säger Jan-Erik Broman.
De alternativa behandlingar som tas upp i rapporten är bland annat naturläkemedlet valeriana, olika örtmediciner, akupunktur och yoga. Enligt SBU är de studier som gjorts kring dessa preparat så små och av så dålig kvalitet att det inte går att bedöma om de har någon effekt.
- Det är förstås upp till varje enskild person att avgöra om han eller hon vill pröva någon av dem. Däremot är det mer än tveksamt om sjukvården ska använda några sådana metoder utan dokumenterad effekt, säger Jan-Erik Broman.