Kraschen som ledde till Hammarskjölds död ägde rum 1961, under den då pågående Kongokrisen. Hammarskjöld var kontroversiell i rollen som FN:s generalsekreterare och avskyddes av många av den tidens storpolitiska aktörer. Tanken att någon form av attentat ägde rum och ledde till att generalsekreterarens plan störtade är i sig inte otänkbar. Den utredning som gjordes efter olyckan utmynnade dock i slutsatsen att det hela var en tragisk olyckshändelse. Att så många år efteråt hitta säkra belägg för något annat är naturligtvis mycket svårt.
Men även om en ny utredning är svår att genomföra så bör ändå regeringen ställa sig bakom juristkommissionens rekommendation. En av kommissionens medlemmar är FN:s förre rättschef Hans Corell och kommissionen som sådan initierades av Dag Hammarskjöldstiftelsens tidigare kanslichef Henning Melber. Det är personer som det finns skäl att lyssna på.
Ett helt annat, och i sig tillräckligt, skäl för en ny granskning är den märkliga roll som dåvarande svenske konsuln i Kongos huvudstad Léopoldville (dagens Kinshasa) Bengt Rösiö spelat. Rösiö utredde på UD:s uppdrag Hammarskjölds död på nytt år 1993 men har i dag erkänt att han också skrivit ett falskt brev, i ett påhittat namn, till en forskare vid Uppsala universitet (DN i söndags). Brevet innehöll sensationella men av allt att döma påhittade uppgifter som skulle peka på att Hammarskjöld blev mördad – trots att Rösiö i sin utredning för UD tvärtom kom fram till att flygkraschen var en olyckshändelse.
Rösiö intervjuades 2012 av Aftonbladet och uttryckte sig då som om han numera tvivlade på sin egen utredning. Hur det än ligger till med detta och vad som än var syftet med det falska brevet så har tilltron både till Rösiö själv och till den utredning han gjorde 1993 underminerats.
En utredning gjord av en person som skickar falska brev i samma ärende kan inte få vara sista ordet i frågan om Dag Hammarskjölds död.