I Brantingsskolans nedslitna lokaler är det så där typiskt högstadiestökigt. Till rektorsexpeditionen och till rektor Andreas Kemblers rum är det öppet.
– Det är min filosofi. Folk ska kunna komma in om de vill, säger han.
Terminsstarten har varit tuff. Den planerade flytten från de ohälsosamma lokalerna har skjutits upp och ingen vet vad som ska hända framöver. Samtidigt som medier, föräldrar, elever och andra satt hårt tryck på honom i lokalfrågan, och som den pedagogiska verksamheten ska rulla i gång, har Andreas Kembler avslutat sin egen rektorsutbildning. I veckan var det slutredovisning under två dagar i Sigtuna. Han låter halvnöjd med sin insats.
– Det är väl som alltid, man kunde ha gjort mer och förberett sig bättre, men man har ju sitt ordinarie jobb att sköta också.
Stressen har präglat hela utbildningen, som han i övrigt kallar fantastisk.
– Kursledarna har räknat med att utbildningen kräver 20 procent av din tid, och det är det väl ingen som upplever att de fått plats för i sin tjänst, säger Andreas Kembler.
I dilemmat finns den ständiga spänning och rivalitet som rektorer måst leva med, allt sedan skolan kommunaliserades. Staten har bestämt att rektorsutbildningen ska vara obligatorisk och lagt fast ramarna för utbildningens innehåll, men kommunen är arbetsgivare. Och vad stat och kommun tycker att en rektor främst ska kunna och göra är inte alltid helt överensstämmande. Så har nu intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, lanserat Rektorsakademin med ett helt batteri fortbildningar för rektorer – att läsa efter rektorsexamen. Men för Andreas Kembler har den obligatoriska utbildningen varit väl utformad.
– SKL har ju förstås rätt i att det finns ännu mer en rektor behöver kunna, men jag känner mig väl rustad nu. Men det gjorde jag när jag blev rektor också, ett halvår innan jag började utbildningen. Nu har jag ju förstått att jag inte alls var redo då, säger han.
Elever, föräldrar, opinionen, lagarna, politikerna och skolcheferna, alla har de åsikter om rektorsrollen. Positionen är utsatt och man ska kombinera administrativa förmågor med pedagogisk spiritualitet. Det är lätt att förstå att det kan bli för mycket av allt för en rektor, och faktum är att det är svårt att rekrytera skolledare och att utbildningen haft avhopp. Samtidigt kan utbildningen vara vägen framåt, tror Andreas Kembler.
– Den klargör vad en rektors uppdrag egentligen är. Jag tror också att den kan sätta mer fokus på rektorns roll och behov. Vi är inga övermänniskor, säger Andreas Kembler.
Vid Uppsala universitet, där han gått rektorsutbildningen, finns en relativt lång tradition av forskning om skolledarrollen. På utbildningens hemsida kan man läsa att forskningsresultaten bland annat pekar på rektorns otydliga roll med en vardag präglad av rollkonflikter, ideliga avbrott, krishantering och svårigheter att leva upp till andras och egna förväntningar. Med de förutsättningarna gäller det att stå med båda fötterna stadigt på marken. Och det är just det Andreas Kembler tycker att utbildningen hjälpt honom mest med, inte minst genom att fokusera på reflexion och diskussion.
– Det gäller att ibland kunna säga: ”Stopp, vi behöver vänta, ta reda på mer och reflektera över var vi är på väg”. Men det krävs självtillit för att göra det när många drar i en. Och just tillit är vad jag verkligen fått med mig.