Men slåtterdagen på Linnés Hammarby på lördagen var anpassad efter modernare förhållanden, och vädret var som gjort för att slå med lie. Det blåste lite, humlor surrade och solen tittade då och då nyckfullt fram, och lyste över den välskötta kålgården alldeles intill slåtterängen.
– Det underlättar om gräset är lite fuktigt, speciellt när det gäller så här tunt ängshö. Fast det här gräset är onödigt vått, sa ”museibonden” Jan Cederholm, medan han tog en paus i arbetet med att sätta upp en hässja.
Lutade mot ett staket stod de nyslipade liarna vars stål blixtrade i solen (Karin Hellgren som slipat liarna fick mycket beröm för sitt arbete). Clas Tollien instruerade alla som ville prova på att slå med lie.
– Att gå med nyslipad lie är en fröjd. Armbågen ska hållas intill kroppen och man ska ta små, små myrsteg medan man slår. Att slå ojämnt förr innebar skam och vanära, berättade han för Lennart Englund, som njöt av de nyslipade liarnas vassa bett:
– Så här har det aldrig känts att slå med lie.
Slåtterfolket fick också veta att gräs som blivit ojämnt slaget och avsatt små ruggiga öar förr kallades gäddor.
– Det gäller att inte lämna några gäddor efter sig. ,Slåtterdagen ingår i ett större länsstyrelseprojekt i återskapandet av Carl von Linnés lantbruk, och förutom att pröva på att slå med lie kunde besökarna hjälpa till att räfsa eller gå de historiska vandringarna i området.