Nygammalt i klassrummet

Och precis som det formellt inte längre finns några låg-, mellan- eller högstadier, finns det inte heller några klasslärare för de lägre årskurserna. Enligt Skolinspektionen är det dock fortfarande mycket vanligt att skolor använder sig av klasslärare av traditionellt snitt, inte skiftande ämneslärare som det är tänkt, trots att det inte längre finns någon utbildning för just den lärarrollen.

När lärarutbildningen så tydligt inte stämmer överens med verkligheten ute i klassrummen drabbar det både lärare och elever. Med den utgångspunkten blir det svårt att förstå motståndet mot att återinföra en utbildning till lågstadielärare. Lärarförbundet är till exempel kritiskt till att den nuvarande specialiseringen försvinner.
I stället för att sörja vad som förloras borde Lärarförbundet glädjas åt vad som tillkommer. Den nya utbildningen kommer att vara fyraårig, motsvarande utbildning är i dag treårig. Hälften av utbildningen ska enligt förslaget ägnas åt elevernas undervisning i läsning, skrivning och räkning. En stor del av den återstående tiden ska ägnas åt övergripande ämneskunskaper. Samhällsorientering, naturorientering, engelska och teknik ska rymmas inom två terminers studier.
Att dagens specialisering minskar är inte en nedvärdering av lågstadieläraren. Snarare är det en uppvärdering av arbetet med läs- och skrivinlärning och ett erkännande av hur viktiga de första skolåren är. Lärarnas insatser i tidiga årskurser får för lite uppmärksamhet. Om eleverna inte har fått en ordentlig start på sin skolgång och lärt sig läsa, skriva och räkna, vad hjälper då en aldrig så kunnig ämneslärare i senare årskurser?

På torsdag presenteras regeringens proposition om lärarutbildning. Först då får vi veta exakt hur Jan Björklund har tänkt sig den nygamla lågstadielärarutbildningen. Men redan nu är det klart att det blir en utbildning som tar de tidiga skolåren på allvar - och som stämmer överens med hur undervisning faktiskt bedrivs på många skolor.