Samtidigt som den svenska landsbygden avfolkas ökar antalet asylsökande i Sverige markant. Problemet är bara att de flesta asylsökanden bosätter sig i städerna och att många av dem som bosätter sig ut på landet flyttar därifrån efter ett tag.
– De flesta nyanlända som kommer är väldigt kompetenta och har en otrolig kapacitet. Vi måste börja se alla människor som resurser, sade Amil Sarsour, ordförande i samarbetsorganisationen för invandrarföreningar i Uppsala, SIU, när han inledde tisdagens konferens.
Det var SIU:s styrelse som hade tagit initiativ till konferensen som lockade deltagare från hela landet och var den första i sitt slag. Föreläsarna och deltagarna verkade rörande överens om att integration sker i två riktningar mellan samhället och dem som kommer hit och att landsbygden måste göras mer attraktiv för de nyanlända att slå sig ned på.
– Om vi alla tillsammans arbetar på rätt sätt kan vi ha en möjlighet att lyckas med det här, sade Amil Sarsour.
Bland programpunkterna fanns ett par positiva exempel på hur man har lyckats med att få asylsökande i arbete på landsbygden. Meshesha Andargachew från SIU och Håkan Lindholm från organisationen Hela Sverige ska leva i Uppsala län berättade om ett projekt som genomfördes här i länet för ett par år sedan.
– Vi gjorde en enkätundersökning bland invandrare där vi frågade om de kunde tänka sig att flytta ut på landsbygden om det fanns en möjlighet till det. 67 procent svarade ja och många visade intresse av att jobba med jordbruk. Det visar att mångfald är en möjlighet för en levande landsbygd. Men det krävs nytänkande och kreativitet för att få det att fungera, berättade Meshesha Andargachew.
När de som arbetade med projektet gav sig ut i länet på jakt efter praktikplatser visade det sig att det fanns ett stort intresse både inom jordbruket och turistnäringen. Samtliga 19 projektdeltagare fick praktikplats och över hälften av dem fick senare erbjudanden om jobb.
– Det vi kan känna efteråt är att deltagarna borde ha fått mer svenskundervisning innan de fick sin praktik. Sedan hade vi problem med kommunikationerna eftersom deltagarna saknade bil och körkort och jobben låg långt från busshållplatserna, sade Håkan Lindholm.
Ett liknande projekt berättade Christine Johansson från Arbetsförmedlingen om. Projektet, som alltjämt pågår, handlar om att får personer som bor på Migrationsverkets anläggningar i Jämtland och Ådalen att vilja stanna kvar i trakten.
– Det är områden där det pågår en generationsväxling och det kommer att behövas arbetskraft inom vård och omsorg, handel och industri.
Christine Johansson berättade att projektets kortsiktiga del med praktikplatser och jobb har gått bra, medan det går trögare med att få fram en struktur för hur arbetet ska fungera även på längre sikt.
Bland deltagarna fanns också bilden av att integration på landsbygden inte är så lätt i praktiken.
– Mycket av det som har sagts på konferensen vet vi redan. Men sedan är frågan hur vi ska jobba. Det behövs nästan någon högre upp som säger att det här ska ni göra och här är pengarna som ska användas, sade Anna-Karin Bexelius, enhetschef vid Arbete och sysselsättning i Östhammars kommun.
Initiativtagaren Amil Sarsour var nöjd med det stora intresset, men lite inne på samma linje.
– Det är bra att vi träffas och diskuterar. Men det är vad vi gör efter den här dagen som är det viktiga, sade han.