Högst upp i 85-huset, alldeles under helikopterplattan, byggs enheten som ska bli det senaste och mest moderna inom svensk brännskadesjukvård. Bakgrunden till förändringen är rikssjukvårdsnämndens beslut 2009 då Akademiska sjukhuset och universitetssjukhuset i Linköping fick ett gemensamt nationellt ansvar för vården av svårt brännskadade i landet.
Beslutet togs emot med lättnad av professor Bengt Gerdin vid brännskadecentrum i Uppsala. Två år senare står han i anläggningen som han kallar för den mest moderna i Europa. Han visar oss runt, mäkta stolt över en avdelning som kommer att innehålla dubbelt så stor vårdkapacitet och cirka 30 procent fler anställda.
– Det här är en Rolls Royce-avdelning för hi tech-vård, säger han och visar sårvårdssalar, observationsrum och elektroniska slussar där man inte tillåts passera in utan att den yttre dörren stängts först.
– Men i ett akutläge kan man by-passa systemet, tillägger han och pekar på en grön knapp.
Med salarna direkt under helikopterplattan ska svårt brännskadade patienter snabbt transporteras in för operation, intensivvård och observation. Allt beskrivs som optimalt, genomtänkt och toppmodernt.
– Lokaler har aldrig opererat en patient, men med schyssta lokaler går det bättre, säger Bengt Gerdin.
Tillfälligheter har gjort att UNT besöker byggarbetsplatsen samma dag som Folke Sjöberg, professor för brännskadevården vid Linköpings universitetssjukhus. Han är imponerad, och extra intresserad eftersom också Linköping kommer att få en helt ny brännskadeklinik.
– Det här är mycket stimulerande för oss. Vi ser hur många framsteg som gjorts här. Brännskadecentrum i Uppsala är en helt ny avdelning med ett helt nytt arbetssätt. De kommer att vara en förebild för vår ombyggnad.
Med undantag av några monitorer i operationssalen och intensivvårdsrummen gapar lokalerna tomma. Undersköterskorna Karin Engblom och Stina Carlsson rör sig bland byggarbetarna för att se till att apparater och allt material i förråden kommer på plats.
– Saker ska finnas på plats så att så lite som möjligt behöver flyttas över efter starten, säger Stina Carlsson.
Den 5 maj väntas den första patienten. Sett till genomsnittet är det en man i 25-30-årsåldern, förmodligen skadad i en brandolycka. Det är inte heller ovanligt att patienten är ett barn som fått akuta skador från skållhett vatten.
Sjuksköterskan Sanaz Shafei beskriver att brännskadecentrum inför starten arbetat mycket med att integrera personal och arbetsorganisationer; fyra enheter som i dag är utspridda på sjukhusområdet hamnar på en och samma avdelning.
Under vårdperioden som i kritiska fall kan uppgå till flera månader ska patienten inte behöva flyttas till andra delar av sjukhuset, och visionen är att samma personalgrupp ska vårda patienten.
– I och med att alla aktiviteter koncentreras till ett plan kommer det bara finnas en väg in och en väg ut. Personalen kommer att jobba på ett plan och som patient kommer man bara att ha kontakt med en enhet i stället för flera.
Syftet med att koncentrera brännskadevården till två sjukhus i stället för flera är att man ska samla kompetensen och på det viset göra vården bättre och starkare.
– Det är först nu vi kan utveckla vården på det sätt som förväntas av oss. Tidigare hade vi inte en tillräckligt stor patientvolym, säger Bengt Gerdin.
Han tror att uppdraget från regeringen innebär att brännskadecentrum i Uppsala är tryggat för lång tid framöver.
– Och det är klart att Uppsalaborna kommer att ha nytta av det här. Det är alltid en fördel att bo nära ett sjukhus med högspecialiserad vård.