Nytt forskningsrön öppnar för behandling av Alzheimers
Forskare i Uppsala har upptäckt att ämnet heparansulfat är nödvändigt för uppkomsten av abnorma proteininlagringar i kroppen. Upptäckten kan öppna för helt nya behandlingar av flera allvarliga sjukdomar.
Tillsammans med docent Jin-Ping Li vid samma institution leder han forskargruppen, som i dag, tisdag, redovisar sin upptäckt i nätupplagan av den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS.
Heparansulfat, som består av långa kedjor av sockermolekyler, finns normalt i kroppens alla organ och har flera viktiga funktioner. Bland annat motverkar det uppkomsten av blodproppar och är nödvändigt för normal fosterutveckling.
Fungerar som klister
Men enligt den nya studien fungerar heparansulfat också som ett slags nödvändigt "klister" för att binda samman abnorma proteininlagringar, amyloid. Inlagringar av amyloid kännetecknar till exempel Alzheimers sjukdom, galna kosjukan och vuxendiabetes men också den så kallade AA-amyloidos som forskargruppen i Uppsala studerat.
I försöken har forskarna använt genetiskt förändrade möss, som i levern och njurarna — men inte i mjälten — tillverkar mycket mer än normalt av enzymet heparanas. Detta enzym styckar upp den långa sockerkedjan i heparansulfat i många korta bitar.
Hos de genmodifierade försöksdjuren finns därför nästan inget normalstort heparansulfat i levern och njurarna. Däremot har de normalt heparansulfat i mjälten.
Starkt bevis
I försöken stimulerades såväl de genförändrade mössen som vanliga laboratoriemöss med en behandling som brukar leda till att det snabbt bildas amyloid i flera organ, däribland levern, njurarna och mjälten.
Detta inträffade dock inte hos de genförändrade mössen. Hos dem, till skillnad från jämförelsemössen, påträffades ingen amyloid alls i levern eller njurarna. Däremot utvecklade såväl de genförändrade mössen som de vanliga laboratoriemössen amyloid i mjälten.
— Detta är ett mycket starkt bevis för att det måste finnas långa kedjor av heparansulfat i ett organ för att amyloid ska kunna bildas. Korta kedjefragment, som i levern och njurarna hos de genförändrade mössen, motverkar däremot den abnorma sammanklumpningen av protein, säger Ulf Lindahl.
Nya behandlingar
Upptäckten ger uppslag till nya behandlingar som skulle kunna motverka bildningen av amyloid, såväl vid AA-amyloidos som vid till exempel Alzheimer, Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, åldersdiabetes och den så kallade Skellefteåsjukan.
— I en djurmodell för Alzheimers sjukdom har faktiskt behandling med korta sockerkedjor i form av så kallat lågmolekylärt heparin kunnat få amyloidinlagring i hjärnan att gå tillbaka, säger Ulf Lindahl.
Lågmolkylärt heparin används redan som läkemedel för att förebygga blodpropp vid kirurgiska ingrepp. Men att lågmolekylärt heparin skulle kunna bli ett läkemedel också för att behandla patienter med Alzheimers sjukdom tror inte Ulf Lindahl.
Noggranna tester väntar
- Lågmolekylärt heparin är mindre lämpat för långtidsbehandling, bland annat på grund av effekten på blodkoagulation. Vi försöker i stället framställa sockerföreningar med mera riktad effekt, säger han.
Sådana föreningar måste först noga testas i provrörssystem med rena amyloidproteiner och sedan utvärderas i omfattande prövningar på försöksdjur. Först därefter kan det bli aktuellt att inleda prövningar på patienter.
Så jobbar vi med nyheter