Obamas första stora prövning
Men att Obama slapp inleda sin presidentperiod med ett svidande nederlag innebär inte att är frid och fröjd. Den amerikanska ekonomin befinner sig i en djup kris. Även om Obama försäkrar att paketet kommer att leda till bättring redan nästa år, är mycket fortfarande osäkert.
Inte ens om stimulanspaketet om drygt 800 miljarder dollar vore optimalt utformat skulle det som i ett trollslag kunna lösa den amerikanska ekonomins svårigheter. Och paketet är långt ifrån fulländat. Att inte göra någonting, att hålla hårt i plånboken hade varit mycket värre. Men bara för att presidenten nu lyckas göra någonting, betyder det inte att allting är bra.
Som det amerikanska politiska systemet ser ut är det omöjligt att driva igenom beslut utan kohandel. Bara för att majoriteten i de bägge kamrarna har en demokratisk majoritet betyder inte det att fältet är fritt för Obama. De enskilda ledamöterna har egna intressen och värnar sina väljargrupper.
I paketet samsas nödvändiga och riktiga ekonomiska stimulanser med protektionism, satsningar på infrastruktur med stöd till delstatsbudgetar, stort med smått, bra med dåligt. Det är lätt att förfasa sig över enskildheterna, men då glömmer man att det amerikanska systemet inte är som det svenska; möjligheten att bara klubba igenom förslag, så länge man sitter i majoritet, finns inte.
Inslagen av protektionism är däremot inga enskildheter. När Obama flirtade med protektionistiska krafter i valrörelsen hoppades många europeiska anhängare att det bara var ett spel för gallerierna. När han väl var installerad som president skulle det bli annorlunda, men det blev det inte.
Trots detta är det ändå bättre med ett stimulanspaket, än ingenting alls. Att stötta en ekonomi i kris är inte fel, bara det görs på rätt sätt. För Obama handlar det om att uppfylla vallöften. Ekonomi är psykologi. Tror alla att det ska bli sämre, kommer det att bli sämre. Det är i såna tider det behövs stimulanspaket. Löften om hopp och förändring, helt enkelt.
Så jobbar vi med nyheter