Här hade jag tänkt skriva en krönika om hur viktigt det är att vi, människor, tillåts misslyckas ibland. Trots att det inte ligger i tiden med misslyckanden. Nej, tvärtom vi förväntas vara högpresterande timme ut och timme in. På jobbet och på fritiden. Och bra ska det bli.
Min tanke var förstås att om vi inte ges möjlighet att misslyckas, kan vi heller inte lyckas utan resultatet blir sisådär lagom slätstruket. Men den krönikan hann jag inte skriva.
Samtidigt hade vi, jag och redigeraren Mats Högberg, tänkt ta ut svängarna ordentligt när det gäller uppslagets layout. Vi ville göra något nytt och spännande och pratade ihop oss. Allt vi ville var att förmedla en känsla av ett misslyckande. Och Mats jobbade med diverse tekniska finesser och avancerade lösningar. Men idén höll inte. Han misslyckades och hela sidan fick kasseras.