Anna Odell, blev i början av 2009 vida känd för sitt konstprojekt där hon spelade psykiskt sjuk en kväll på en bro i Stockholm. Hon omhändertogs av allmänhet och polis och psykiatrivården vid S:t Görans sjukhus band fast henne vid en brits och gav henne lugnande medel.
Dagen efter tillkännagav hon för personalen att hon spelat sjuk som en del av ett pågående konstprojekt. Sedan den dagen har Anna Odell rest runt i landet och talat om sina erfarenheter. Hon vet inte hur många föreläsningar det blivit, men flera har skett inför personal som arbetar vid psykiatrin och sociala myndigheter.
– Min intention är inte att vara en debattör om psykiatrin. Andra får jättegärna debattera den men själv har jag ingen vilja att göra det.
Även om det vid många andra debatter handlat om hennes konstnärliga frihet, att låtsas vara sjuk och orsaka tid och resurser för psykiatrivården, handlade ämnet på lördagen om själva bemötandet av henne som patient.
Anna Odell reflekterade över det sätt som psykiatrin behandlade henne; hur går det ihop att flera vårdanställda sätter sig på en kvinna och binder fast henne vid en säng, samtidigt som man misstänker att hon precis blivit utsatt för ett övergrepp?
I ett uppföljande projekt som visades för åhörarna har hon intervjuat anställda inom psykiatrin och filosofer om projektet. Under föredraget berättade hon att representanter för psykiatrikliniken vid S:t Göran inte velat resonera vidare med henne om hur allt gick till.
– Det som provocerade dem var att jag dagen efter sa att jag inte är sjuk. Psykiatrin klarar inte av att möta mig som de känner sig kränkta av, men patienten ska klara av att möta psykiatrin.
Psykologidagens projektledare, Josefine Paulsen, vill inte ta ställning till Anna Odells konstprojekt.
– Hon får representera en missnöjd klient. Vi vill få fram det viktiga med ett bra patientbemötande.
Josefine Paulsen är själv psykologistuderande och tycker att det är för lite inslag av bemötandefrågor under utbildningen.
– Det är väldigt synd. Självklart kommer frågan upp, men det vi vill poängtera här är att det en så viktig del av psykologarbetet.
Som patient har man väldigt svårt att göra sin röst hörd och psykiatrin har makt, sa Anna Odell efter det timslånga föredraget.
– Psykiatrin är det svåraste som finns och det är inte alltid läkaren som har den största kunskapen, snarare de anhöriga och patienten själv. Självklart finns det läkare som gjort fel. Varför ska de inte kunna stå för det?