Vad menas exakt med en formulering av detta slag? Den återfanns på UNT:s debattsida i tisdags. EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) och FN-organet Unescos generaldirektör Irina Bokova presenterade rapporten World Trends in Freedom of Expression and Media Development, som tagits fram på svenskt uppdrag.
Rapportens syfte är att fästa uppmärksamheten på yttrandefrihetens förutsättningar i den moderna världen och på hot mot medier och journalister. Artikeln i UNT är skriven i samma anda. Det är bra.
Men det finns en del tankefigurer som lätt följer med av bara farten, just i rapporter från internationella organ som har att tillgodose mängder med synpunkter som inte alltid är förenliga. Dit hör föreställningen att journalistik skulle kunna betyda helt andra saker än vad vi normalt har menat.
Allt nyhetsarbete utförs inte av yrkesjournalister. Tvärtom har journalistiken alltid varit beroende av tips från allmänheten – det speglas i de pressetiska reglerna om källskydd och i grundlagens förbud för myndigheter att efterforska källor. Den nya tekniken möjliggör nya former av samspel mellan journalister och läsare, tittare, lyssnare och nätanvändare. Men det är viktigt att minnas att det är fråga om ett samspel, inte om att allt som kan spridas på nätet kan kallas för journalistik.
Vem som helst kan dra upp tusen exemplar av ett flygblad med lösa påståenden om verkligheten och dela ut i brevlådorna. Det är inte journalistik. Om samma påstående sprids på nätet i den ena eller andra formen är det inte heller fråga om journalistik. Tekniken kan förändra distributionssättet, men ingenting annat.
Journalistik innebär att man arbetar med vissa etiska och yrkesmässiga riktlinjer som utgångspunkt. Man ska inte döma någon ohörd. Man ska inte ta parti i en nyhetstext för den ena eller andra sidan utan sträva efter saklighet och opartiskhet (så står det också i UNT:s bolagsordning). Man ska låta alla berörda parter komma till tals, vilket naturligtvis förutsätter att man själv utgår från principen om allas lika värde. Man får inte påstå saker och ting rätt ut i luften utan man måste ha täckning för det som sägs eller skrivs. Man måste skilja på sak och person. Man ska inte beskriva människor på ett visst sätt på grund av deras bakgrund, kön eller religion. Listan kan göras ännu längre.
På nätet finns åtskilliga sajter som ägnar sig åt det motsatta. Man utgår från att personer med en viss bakgrund är skyldiga till brott. Man låter inga andra åsikter än den egna komma fram. Man uppfinner ”fakta” fritt för att de ska passa in i den bild av verkligheten man försöker sprida. Man blandar ihop sak och person.
Förvisso är det fråga om ”nya aktörer”. Men de ändrar inte gränserna för vad som är journalistik. Däremot visar de tydligt på hur viktigt det är med genuint journalistiskt arbete.