Situationen för sjuksköterskorna på Akademiska sjukhuset beskrivs som ohållbar. UNT har träffat tre sjuksköterskor som berättar om överbeläggningar, patienter som skrivs ut för tidigt, äventyrad patientsäkerhet och känslan av att aldrig räcka till.
Cecilia Cleve, Li Haglund och Daniel Kassa arbetar alla tre på avdelning 30E på Akademiska sjukhuset. Avdelning 30E är en medicinsk avdelning och hit skickas patienter från i princip hela sjukhuset. Just nu är patienttrycket hårt.
– Vi har ständigt överbeläggningar. Ledningen ser det som självklart att vi ska ha minst två extra patienter. På den senaste tiden har vi haft tre extra och det finns ingen plats, säger Li Haglund.
De berättar att det förut var omständigt att få till en överbeläggning, exempelvis krävdes ett överläkarbeslut. Men nu är det en självklarhet. Enligt brandreglerna får patienter inte ligga i korridorerna. Men just nu är det så ont om platser att patienter ligger i korridorer, i duschrum och på kontor.
– Om en patient ligger i ett duschrum och det skulle uppstå ett hjärtstopp så finns det ingen plats för att ta in akutvagnen och koppla syrgas. Det är inte patientsäkert, säger Daniel Kassa.
Han berättar att för patienterna som får ligga på kontoren så kan det vara upp till 50 meter till en toalett. På avdelningen behandlas många multisjuka och äldre som inte kan gå så långt. Då får toalettsituationen lösas på rummet.
Alla tre sjuksköterskor är överens om att det är alldels för lite personal. De beskriver situationen som ohållbar och säger att det inte finns någon som helst marginal. Om en sjuksköterska skulle bli sjuk tvingas de att prioritera.
– Behöver någon gå på toaletten eller ha ett glas vatten måste vi säga ”Nej, jag hinner inte”. Det blir ett lidande för alla, säger Cecilia Cleve.
Situationen på avdelningen tär på de anställda. Många av sjuksköterskorna är sjuka just nu och enligt dem som UNT har träffat tvingas många till dubbla arbetspass.
– Under vissa pass hinner man inte gå på toaletten och vi springer mellan patienterna. Men har man någon som är dålig får de andra vänta. Det finns ingen som kan ta över. Det finns inga resurser, säger Cecilia Cleve.
En stor del av patienterna och deras anhöriga märker av den pressade situationen.
– Många säger att de inte vill besvära oss mer. Andra blir arga och säger att vi inte gör tillräckligt. Men det är mycket vi tvingas prioritera bort, säger Li Haglund.
Vissa patienter får ligga länge utan att få hjälp med hygienen. På grund av bristen på platser händer det att patienter som egentligen kanske inte är medicinskt färdigbehandlade skrivs ut för att få loss platser.
– Patienter kommer tillbaka efter två till tre dagar och är i sämre tillstånd än när de åkte hem, säger Daniel Kassa.
Sjuksköterskorna känner sig otillräckliga.
– Det värsta är samvetet. Vi gör allt vi kan, men det räcker inte, säger Daniel Kassa.
Han och hans kolleger tycker att det är mycket som krävs för att verksamheten ska fungera. Fler vårdplatser, mer personal och högre löner. Någon större förståelse för sjuksköterskebristen som råder har de inte.
– Det finns folk att anställa, men då måste man betala, säger Li Haglund.
Anledningen till att Cecilia Cleve, Li Haglund och Daniel Kassa fortfarande orkar är den goda sammanhållningen bland personalen på avdelningen. Dessutom har de lyhörda chefer, även om de inte har makt att ändra på något. De önskar att sjukhusledningen skulle lyssna.
– De måste förstå hur mycket vi sliter och hur mycket man ger av sig själv, säger Li Haglund.
– Jag önskar att behovet styrde, inte ekonomin. Allra mest önskar jag att de förstod hur vår verklighet ser ut, säger Daniel Kassa.
UNT har under hela veckan sökt sjukhusledningen för en kommentar utan resultat.