Ohumanistiska humanister

Frukta ej, frälsningen är här! Vi behöver inte längre fundera på högre makters existens eller varför vi har kommit till. Två plus två blir fyra, och det är allt vi behöver för att leva ett "människovärdigt liv". Detta åtminstone om man får tro Humanisterna - förbundet som står för att sekularism per definition är mer tolerant, eftersom den, enligt förbundsordförande Christer Sturmark, "befinner sig ganska långt ifrån de religiösa normsystem som förvaltas och praktiseras i stora delar av världen".

Tolerans verkar dock inte vara ett begrepp som Humanisterna egentligen har förstått innebörden av. Man slår lättvindigt slår fast att målet är att befria människan från "kunskaps- och livsfientliga föreställningar". Tron på individens egen förmåga att själv avgöra vad som är kunskapsfientligt lyser med sin frånvaro, och har ersatts av en svart-vit färgskala.

I samma anda talar man utan att blinka om hur humanismen vilar på värden som "rationalism". Vad som är rationellt utvecklas inte, men jag antar att det är att tro på empiri och partikelfysik. Kanske också homo economicus - den nyttomaximerande och effektivt konsumerande individen. Det är oklart. För Humanisterna verkar det vara viktigast att förkasta religion och hylla vetenskap.

Tror vi på en högre mening med livet är vi irrationella och, i värsta fall, ett hot mot den rena kunskapen. Sitter vi däremot och studerar atomens olika skal representerar man i stället vetenskapen och upplysningens rena ideal. Skillnaden är långt ifrån glasklar. Jag kan inte förstå varför det ena är mer rationellt än det andra, eller varför någon som tror på innehållet i tidningen "Illustrerad Vetenskap" är en mer upplyst människa än någon som är religiös.

Många av de åsikter som framförs av Humanisterna är vettiga. Deras livssyn står för ett samhälle utan religiöst och politiskt förtryck och att det ska finnas en klar åtskillnad mellan kyrka och stat samt religion och skola. Sverige ska vara ett mångkulturellt land där människor av olika härkomst känner sig hemma. Problemet är att humanisterna inte står för idéer som skapar det fria samhälle de vill ha.

Ett öppet och tolerant samhälle är inte bara beroende av en sekulär stat, utan också av en acceptans för det man upplever som fel, eller rentav skadligt för individer. Ett exempel på det är en muslimsk kvinnas rätt att bära slöja. För många är det förtryck - för andra innebär det friheten att fritt kunna praktisera sin religion.

Resultatet av Humanisternas idéer är att den muslimska kvinnan bara får visa sin vördnad för Allah i hennes privata sfär dit ingen annan än hon och hennes familj har tillträde. Det är inget fritt samhälle som respekterar individer.

På samma sätt som staten inte ska predika någon religion, ska staten inte stå för ateism. Att förneka existensen av en eller flera gudar är ett precis lika mycket av en tro som att hävda att de finns. Humanisternas svart-vita bild av både filosofi och människans natur är inte mer genomtänkt än många av de religiösa normsystem som praktiseras i stora delar av världen. Snarare tvärtom.