Ojämlik vård vid lungcancer

Det framgår av en ny svensk studie, som publiceras i det nya numret av den välrenommerade facktidskriften Thorax.
- Våra resultat talar för att en hel del återstår att göra innan lungcancervården lever upp till målet om lika god vård för alla, oavsett social tillhörighet, säger Anders Berglund, doktorand vid Karolinska institutet och forskare vid Regionalt onkologiskt centrum i Uppsala.
I studien har forskarna följt upp 3 370 patienter som fick diagnosen icke-småcellig lungcancer i Uppsala-Örebro sjukvårdsregion under en nioårsperiod. Mer än 80 procent av alla patienter med lungcancer har denna form av sjukdomen.
I synnerhet för patienter med tidiga former av icke-småcellig lungcancer, då sjukdomen i många fall fortfarande är möjlig att bota med hjälp av en operation, fann forskarna skillnader i hur vården tog hand om högutbildade respektive lågutbildade personer.

Tiden från det att det skrevs en remiss för utredning tills dess att patienterna fick sin diagnos var till exempel betydligt kortare för dem som hade akademiskt utbildning jämfört med dem som bara hade högst nioårig grundskola, 17 respektive 32 dagar.
- Dessbättre verkar denna fördröjning för dem med lägre utbildning inte att förvärra cancerns svårighetsgrad, men det är lätt att förstå att ovissheten under väntetiden måste innebära en svår psykosocial stress för dem, säger Anders Berglund.
Även efter det att patienterna fått sin diagnos fanns skillnader mellan hur sjukvården tog hand om hög- respektive lågutbildade patienten. Oavsett cancerns svårighetsgrad fick de med akademisk utbildning oftare än lågutbildade patienter en mer intensiv och omfattande behandling.
- Särskilt allvarligt är att en betydligt lägre andel patienter med låg utbildning genomgick kirurgi när cancern upptäcktes i ett tidigt skede och det fortfarande kan finnas chans att bota den genom att operera bort tumören, säger Anders Berglund.

Vid tidigt upptäckt lungcancer var andelen som opererades 81 procent för dem som hade akademisk utbildning, men bara 56 procent för dem som var lågutbildade.
Lungcancer är en mycket allvarlig sjukdom och av patienterna i studien dog närmare 80 procent inom tre år efter att de fått sin cancerdiagnos. Vid tidiga stadier av sjukdomen var dock överlevnadschanserna betydligt bättre för högutbildade än för lågutbildade kvinnor.
Studien kan inte ge besked om varför lungcancervården på flera punkter är ojämlik - trots att sjukvårdssystemet eftersträvar likvärdig vård för alla.
- Detta är naturligtvis mycket angeläget att undersöka i framtida studier. De bör i detalj studera till exempel hur tillgången till vård ser ut för olika grupper, patient-läkarelationen och om olika former av samsjuklighet påverkar behandlingen, säger Anders Berglund.

Men redan nu tycker han att resultaten av studien är en klar signal om att ambitionsnivån för den svenska lungcancervården måste höjas.
- I den nationella cancerstrategin är ett av de fem övergripande målen att minska skillnader mellan befolkningsgrupper i cancerinsjuknande och överlevnadsgrad. Vårdmönstret och överlevnadschanserna som ses i de mest privilegierade grupperna bör utgöra en slags minimistandard för alla patienter med lungcancer, säger han.