Den relativt färska motbilden fick ordentligt fäste i och med journalisten Maria Svelands antologi "Happy Happy" där separerade - återigen kvinnor - beskriver hur bra livet blev efter separationen. Hur de varannan vecka diskuterar livet och kulturen över några glas rödvin, äter goda middagar, tränar och ägnar sig åt personlig utveckling, samtidigt som de har tid att jobba mer.
Psykologen Jenny Klefbom konstaterar att verkligheten är mer nyanserad.
– De flesta disponerar inte fritt över sitt liv och sin tid, säger hon.
Varannan vecka-livet är någonting som bara drygt tre av tio separerade föräldrar lever. Det kan naturligtvis innebära fördelar.
– Vissa kan jobba mer varannan vecka och hämta barnen tidigt varannan vecka, säger Jenny Klefbom.
Andra kan inte styra över sina arbetstider på det sättet men får i stället tid över till annat när barnen inte är där, om inte till aktiviteter så kanske till välbehövlig vila.
Men för vissa innebär de ensamma veckorna en enda utdragen känslomässig plåga.
– De kan tycka att det nästan gör ont att vara ifrån sina barn, säger Jenny Klefbom.
Många tar i dag för givet att separerade föräldrar har halva tiden var, men de flesta har det alltså inte så. Mer än hälften av barnen till separerade bor mest hos - eller enbart hos - sin mamma. Rent statistiskt är det den här gruppen föräldrar som har det tuffast.
– Vissa som jobbar inom låglöneyrken får det inte att gå ihop på ett sätt som är bra, varken för dem själva eller för barnen. De lever hela tiden på gränsen, säger Jenny Klefbom.
Medan separerade med god ekonomi kan köpa sig vila genom hämtmat och kanske till och med städhjälp, så har de med låga inkomster inte samma möjligheter. Men oavsett ekonomi och oavsett hur enkelt eller hur jobbigt man tycker att det är att inte ha någon eller ytterst lite hjälp från den andra föräldern, så tycker Jenny Klefbom att det finns en poäng i att söka lösningar för att inte tvingas fixa allt själv hela tiden.
– Att ta emot andras stöd och hjälp gynnar ens barn, säger hon.
Har man inte släktingar eller vänner som kan hjälpa till kanske barnen har kompisar vars föräldrar kan ta med ett extra barn hem ibland. Det ger den ensamstående möjlighet att andas lite mer den dagen i stället för att som vanligt kasta sig från jobbet till förskola eller skola. Under tiden får barnen chans att knyta värdefulla kontakter med andra vuxna, och ha det kul på tu man hand med en kompis.
En del i vardagslivsekvationen som ibland glöms bort är den tidigare partnerns föräldrar. Ju mindre del i barnens liv den tidigare partnern har, desto mindre del får också partners föräldrar i barnbarnens liv.
– De kan tycka att de berövats kontakten med barnbarnet och längta efter mer kontakt, säger Jenny Klefbom, som tycker att den som har barnen mest bör undersöka möjligheterna att involvera den äldre generationen i umgänget.
Oavsett hur man har det med vänner och släktingar kan man också kolla efter föreningar för ensamstående, exempelvis Makalösa föräldrar som finns på olika orter i Sverige.
– Där får man en chans att knyta kontakter med föräldrar i samma situation som man själv. Man kan peppa varandra men också hjälpa varandra rent praktiskt med barnvakt, Jenny Klefbom.
För den utmattade som har möjlighet att ha barnvakt ibland men som av olika skäl tvekar, har Jenny Klefbom ett medskick:
– Barn kan behöva bli lite avlastade från sina föräldrar också. Som förälder är man faktiskt inte alltid så rolig.