Omvårdnad är hennes livsuppgift

Dottern Sulay Carbajal har precis kommit hem från ett läkarbesök. Beatriz Sanchez ringer och senarelägger intervjun just därför.
– Hon har fått ryggskott så jag måste ta hand om henne, kan vi ses hemma hos min dotter i stället? säger hon per telefon.

Båda bor i Valsta, nästan grannar. De besöker varandra så gott som dagligen nu när dottern fått sitt tredje barn för ett par månader sedan. Beatriz hjälper ofta till med de dagliga sysslorna.
– De kallar mig pedant, mina döttrar, när jag kommer hem till dem och städar och håller på, säger Beatriz Sanchez och skrattar med varma ögon mot sin dotter.
Suyal nickar instämmande.
– Jag brukar säga till henne att sätta sig ner, att hon är här på besök hemma hos mig. Därför är det nästan bättre att jag kommer hem till henne, säger hon och möter sin mammas blick.

Beatriz Sanchez kom till Sverige från Peru 1993. Där bodde hon i mångmiljonstaden Lima men hon är född i en liten stad, 12 timmars bussresa från huvudstaden. Nu är Sverige hennes land. Hon har sina tre döttrar här,12, 25 och 30 år gamla och hon längtar inte tillbaka till Sydamerika.
– Vi var tillbaka 2005 men det kändes inte så bra. Jag längtade hem, inget fungerade riktigt som det skulle där och jag hade inga vänner kvar längre, alla hade flyttat. Det enda jag kan längta efter är att i Peru kan man hälsa på sina vänner helt oplanerat och man tar en kopp kaffe tillsammans med grannen. Här måste man ringa hela tiden och planera sina besök, säger Beatriz Sanchez.

När Beatriz inte är på sitt arbete som undersköterska på Ärlinghem i Märsta hälsar hon gärna på döttrarna, går lite i affärer eller är hemma och lagar mat. När döttrarna med sina familjer kommer på besök, lagar hon gärna peruansk mat. De träffas åtminstone en gång i månaden tolv till fjorton personer och äter, gärna pollo con arroz. Stekt kyckling med grönt ris smaksatt med massor av koriander. Det bjuds också papa ala huancaína, en het sås gjord på keso, salta kex, spansk peppar, vitlök och salt som serveras med kokt potatis, grön sallad, kokt ägg och oliver.
– Maten har stor betydelse för oss. Ibland gör jag något lättare som färdiga köttbullar till min yngsta dotter som ännu bor hemma, men då säger hon: ”Mamma jag vill ha riktig mat.”, säger Beatriz Sanchez.
Arbetet har också varit viktigt för henne. Hon var undersköterska även i Peru.
– I början när jag bodde här i Sverige hade jag inget arbete och då kände jag mig deprimerad. jag har alltid jobbat, det är viktigt för mig. Det gör att jag känner mig levande och bra.

1995 opererades Beatriz akut för en tumör i hjärnan. Efter det har hon haft lite problem med att formulera sig, en hörselskada och hon har tappat många minnen.
När hon nu åker till Spanien tillsammans med yngsta dottern hoppas hon att hon får en vecka med strand, sol och bad.
– Annars drömmer jag inte mycket. Jag vill att mina döttrar ska bli bra människor, ha en bra familj. Det räcker för mig, säger Beatriz Sanchez och ler varmt.