"Önskar självhjälpsgrupper fanns när jag var yngre"
När Anna-Maria Lundberg var 18 år gick hon in i en djup depression. I dag beskriver hon sig som "rätt så frisk", men har 30 års erfarenhet av växlande psykisk hälsa.
Foto: Pelle Johansson
- Redan när jag var elva förändrades kroppen. Jag upplevde att både de yttre kraven och mina egna krav ökade. Plötsligt blev det så viktigt hur man såg ut, berättar hon vid en föreläsning under Psykiatriveckan.
Psykiska och fysiska symptom visade sig. Anna-Maria Lundberg fick ont i axlar, rygg och nacke. Hon kände oro, ångest och nedstämdhet. Hon växlade mellan att inte äta alls och att tröstäta. Hon slutade med teater och idrott. Vid ett rutinbesök hos skolsköterskan fick hon höra att hon gått upp för mycket i vikt.
- Hon var riktigt brysk, och det gav mig verkligen anledning att ta tag i det här med att inte äta. Jag vaktade mamma när hon lagade mat, kollade så hon inte använde grädde. På bara några månader tappade jag 15 kilo och var nära anorexi.
När hon började tvåan på gymnasiet flyttade hon hemifrån. I skolan gick det sämre. På helgerna tröstade hon sig med att festa och träffa killar.
- Jag sökte bekräftelse, men blev bara besviken på mig själv.
Till sist kollapsade hon, 18 år gammal, och hamnade på psykakuten i tre veckor.
När hon var färdigbehandlad verkade livet gå på räls. Hon läste in gymnasiet, träffade sin man, gifte sig, och fick två söner.
På ytan såg allt bra ut, men inuti henne virvlade känslorna.
- Mina krav på mig själv var höga. Jag försökte alltid vara så duktig och hade ändå en ständig känsla av otillräcklighet.
När hon var 32 höll det inte längre, utan hon sjukskrevs i tre månader för en utmattningsdepression, "en rejäl kollaps".
Hon bytte arbetsplats, men snart kom ännu en depression, mer långvarig än den förra. Hon blev sjukskriven i två år. En friskvårds- och stressträningsutbildning blev hennes räddning.
- Utbildningarna lärde mig att sätta gränser och säga nej.
I dag är Anna-Maria Lundberg aktiv i Föreningen Balans, som vänder sig till personer som upplevt depression, mani, växlande perioder eller "utbrändhet", och till deras närstående.
- Självhjälpsgrupper är bra därför att man kan ge varandra tips, råd och stöd. Jag skulle önska att de funnits när jag var ung.
Så jobbar vi med nyheter