Öppningsdags i Linnés trädgård

På söndagen valde kanske många att pyssla med sin egen trädgård i stället, för UNT blev ensamma med Lena Eliasson och fick en privatguidning i Sveriges äldsta botaniska trädgård med rötter i 1600-talets mitt.
Ingen guidning i Linnéträdgården är den andra lik, berättar hon, medan vi vandrar genom blomsterkvarteren.
- Innan visningarna börjar brukar jag försiktigt höra mig för om gruppen är bekant med stan och hur mycket de vet om Linné. En del kan inte svenska, så jag försöker pejla deras förkunskaper och anpassar sedan visningarna, säger Lena Eliasson som guidar på svenska och engelska.

Någon enstaka gång kan hon bli ställd när någon i gruppen visar sig ha mer kunskaper än hon själv.
- Men jag brukar alltid tala om att jag inte är botaniker. Det finns så många aspekter på Linnéträdgården. Den är så mycket mer än bara en trädgård, säger Lena Eliasson och berättar kunnigt och entusiastiskt om Linnés pedagogiska tankar, om den ständiga jakten på "nyttan" - och om hans små experimentträdgårdar inne i trädgården. Bland annat intresserade han sig för häckväxter.
- Han tyckte det var synd att hugga ner träd och göra staket när man kunde använda en levande häck. Den här experimenthäcken till vänster som delvis kantar trädgården anlade han för att se hur olika buskväxter fungerade som häckväxter.

Linné hade även ambitionen att runt trädgården plantera ett exemplar av varje trädart som finns i Sverige, fast han lyckades inte helt. De åtta lindar som växer kring ingången är en senare tids hedersbetygelse. Hans efternamn Linneaus betyder just lind, inte linnéa.
- Linné jämförde gärna blomman med sig själv, ett litet, anspråkslöst blomster. Men jag vet inte hur ärlig han var; i andra sammanhang kallade han sig den främste vetenskapsmannen i världen.
Våren kom sent i år, och ännu har många växter inte hunnit komma i gång. Men, som Lena Eliasson påpekar, det gör att effekterna av det man ser blir desto starkare.
- Titta på den här vackra rosenroten, en medicinalväxt som ansågs uppiggande, eller på valerianan, som katter gillar, och som anses ha en lugnande effekt på människor.

Men än dröjer det innan humle och andra klängväxter börjar klättra uppför sina störar och spaljéer som spretar kala mot den knallblå vårhimlen, där söndertrasade vita molntussar seglar förbi.
Svarthallonen med sina kraftiga syrenfärgade stammar har däremot hunnit en bra bit på väg, och gulsippor och sibirisk nunneört blommar för fullt.
- Den här synen skulle Linné ha uppskattat, säjer Lena Eliasson, och visar på ett litet oansenligt skogsmiljöparti med linnea, små omisskänneliga revor med runda blad.
- Våra trädgårdsmästare har lyckats med vad Linné inte klarade. Han lyckades aldrig få linnean att överleva mer än i tre månader.