Valet har genomförts med ett valsystem som ger det största partiet, premiärminister Viktor Orbáns nationalkonservativa Fidesz, en kraftig överrepresentation i parlamentet. Fidesz får av allt att döma två tredjedelar av mandaten trots att man fått knappt hälften av rösterna. Marginalen är liten men om prognosen håller så kan Orbán ändra landets författning som han vill. Skulle något mandat fattas så kan han antagligen räkna med stöd av Jobbik, ett parti av omisskännlig fascistisk eller nazistisk typ med antisemitism och hets mot romer som bärande delar av sin politik.
Jobbik fick över 20 procent av rösterna, en ökning från knappa sexton procent för fyra år sedan, medan Fidesz tappade något. En oppositionsallians av partier till vänster och i mitten misslyckades. Det beror till inte så liten del på hur det tidigare regeringspartiet, Socialisterna, agerade under mandatperioden fram till förra valet, 2010. Förtroendet raserades totalt och har inte kunnat återställas. Orbán vann på sätt och vis på walk-over både 2010 och 2014.
Viktor Orbáns utveckling sedan murens fall förbryllar många. Han började som miljö- och demokratiaktivist och var en viktig aktör i Ungerns brytning med kommunismen. Gradvis gled han åt höger, förde över Fidesz från den liberala till den konservativa partigruppen i Europaparlamentet för att efter valsegern 2010 kasta alla sina tidigare principer över bord. Kanske är det så att han aldrig har haft några bestämda åsikter utan helt enkelt spelar på de strängar som kan ge flest röster, oavsett vilka de är.
Nu handlar det om fördomar mot homosexuella, vädjanden till storungersk nationalism, utrensning av domare, kontroll över kulturlivet och restriktioner för de fria medierna. När EU reagerade justerades politiken marginellt, samtidigt som Orbán framgångsrikt lade upp årets valrörelse som en kamp mellan Ungern och det onda Europa. Under Ukrainakrisen har Orbán i det längsta undvikit att kritisera det ryska agerandet och när han till sist uttalade sig så undvek han att ta upp Ukrainas territoriella integritet.
Troligen kommer Orbán nu att försöka använda sin parlamentsmajoritet för att samla ännu mer makt hos sig själv. Formellt kommer Ungern fortfarande att ha fria val, men demokratin blir i stora delar ett sken.
EU har ingen uteslutningsparagraf och har små möjligheter att agera, utöver att möjligen beröva Ungerns dess rösträtt inom unionen. Kanske skulle det mest effektiva vara något helt annat, nämligen att utesluta Fidesz ur den konservativa partigruppen EPP som hittills gett Orbán en sorts legitimitet som han för länge sedan borde ha förverkat. Fredrik Reinfeldt borde mycket oftare än nu få frågan hur hans parti kan acceptera att Fidesz ingår i samma grupp som Moderaterna.