Orimliga villkor för Hugos kafépersonal

Hugos Kaffe på Svartbäcksgatan drevs i 14 år av samma ägare innan det i somras togs över av nya entreprenörer. Kaféet profilerade sig med rättvisemärkta produkter och solidaritet med utsatta. Men när UNT har talat med tidigare anställda står det klart att för dem gällde inte flera grundläggande rättigheter i arbetslivet.

När de skulle få lön fick de själva skriva sina lönespecifikationer, och sedan hämta lönen i kontanter ur kassan. Om pengarna inte räckte till de anställda fick de diskutera: Vem hade mest utgifter just den här veckan? Vem kunde ta lite mindre?

Som regel arbetade de en och en på kaféet med ansvar för all verksamhet. Kaféet skulle stänga klockan åtta på kvällen, men de anställda hade blivit instruerade att hålla öppet om det kom kunder. En arbetsdag kunde då bli lång, och efter stängning väntade städning. Många gånger fanns inte tid för matpaus.

Ingångslönen låg på 71 kronor i timmen. Det fanns inga anställningskontrakt skrivna. Ingen semesterersättning betalades ut. Inte heller ersättning för obekväm arbetstid.

I våras gick anställda på Hugos kafé ihop och skrev ett brev till ägaren.
– Vi ville få en förbättring. Vi tyckte att det var trevligt att jobba där men ville att vi inte skulle vara så underbemannade och få en mer ordentlig schemaläggning, säger en av dem.

Ingen av de anställda var medlem i något fackförbund. De vände sig till SAC-Syndikalisterna som följde med på möten med ägaren. I somras fick de anställda veta att ägaren skulle upphöra med sitt kafé, och de blev uppsagda. Efter att facket förhandlat fick de en uppsägningstid och semesterersättning utbetalad retroaktivt, en del av dem för flera år tillbaka.

I flera fall var de anställda UNT talat med under 20 när de började jobba på kaféet. De hade inte koll på alla sina rättigheter, men säger att de visste att i kafébranschen var det vanligt med dåliga arbetsvillkor.
–  Jag fick höra att vi hade gett oss in i det här med öppna ögon, och att jag skulle förstå att reglerna inte fungerar i praktiken. Jag skulle tycka att de var en utmaning att se hur mycket man klarar av. Men hur kan det vara en utmaning att jobba utan semesterlön? undrar en tidigare anställd.
Kaféet var inte heller ett ställe vilket som helst.
– Det hade en unik personlighet som inget annat ställe i Uppsala. Det blev som en Hugofamilj i personalen och med en del kunder, säger en annan.

Olle Hedstrand drev Hugos på Svartbäcksgatan fram till i somras. Nu har han enbart Hugos i Vasaparken. De anställdas krav var rimliga, tycker han, men menar att det inte fungerar på hans kafé. I stället för anställningskontrakt, fastlagt schema och ob-ersättning fick de anställda stor frihet.
– Jag vill inte att någon ska känna sig utnyttjad, men de ska förstå sammanhanget. Inte reagera som en kommunalanställd som hänger upp skylten när det är rast. Om man vill vara en kaféanställd i vanlig bemärkelse har man inte sökt sig till Hugos.

Hugos Kaffe har varit ett alternativt ställe, menar han, både för kunder och för anställda.
– Vissa dagar hade en kund inga pengar, då kunde han ta en kaffe ändå. Ibland hade jag inga pengar i kassan, då blev det ingen lön. Å andra sidan kunde man ofta få förskott om man ville.
Olle Hedstrand säger att han har haft 150 anställda under åren, men att frågan om semesterersättning inte kommit upp förut.