Oro en del av väktarens vardag

Peter vill inte säga vad han heter i efternamn och han vill inte vara med på bild så att ansiktet syns.
Blicken flackar oroligt hit och dit. Med jämna mellanrum mäter han av trängseln i St Persgallerian, där vi står.
Vad tittar du efter?
— Jag vet inte riktigt. Onormala rörelser, kanske. Något som inte stämmer med bilden. Svårt att förklara. Det där kommer med åren i yrket. Man känner när något inte står rätt till och då gäller det att gå på den känslan, säger han.
Oron finns där, även om Peter under sina 25 år som väktare förskonats från rån eller rånförsök.

Dåliga skämt
— Det värsta som hänt är att någon överförfriskad person stuckit fingret i ryggen på mig i ett försök att vara rolig, säger han.
Sådana skämt uppskattas inte.
Men han har kolleger som målande kan beskriva hur det känns att bli offer för ett riktigt rån. För rånen mot värdetransporter blir allt fler och grövre. I takt med att banklokaler och postkontor ökar sitt säkerhetstänkande och skaffar bättre dörrar och fönster blir värdetransportbilarna ett allt populärare mål för rånarna.
Vapen bär han inte. Det skulle bara förvärra situationen ytterligare.
— Den dagen vi beväpnar oss skjuter de först och frågar sedan, säger han bestämt.

Julen oroar
Åke Andersson, informationsansvarig på Securitas, är orolig inför julveckans transporter av stora kassor och hoppas att de förebyggande åtgärder som gjorts ska vara tillräckliga.
— I år har vi utsatts för omkring 20 rån- eller rånförsök. Men samtidigt förfinas teknik och bilar. Banklokalerna blir säkrare och vi får allt bättre hjälp av polisen, säger han.
Hur de skyddar sig mer exakt lämnar han därhän. Liksom tiderna och vägarna för transporterna. Personalen vet aldrig hur deras arbetsdag ser ut förrän de kommer till jobbet samma morgon.

Längre transporter
Däremot är det ett känt faktum att antalet penningdepåer blivit allt färre och att transporterna därför kan vara längre i dag. Riksbanken hade till exempel 24 depåer för 15 år sedan. I dag är det bara fyra kvar, i Stockholm, Göteborg, Malmö och Härnösand. För att klara av jobbet har väktarbolagen fått starta egna uppräkningscentraler och Securitas har 20 stycken fördelade över hela landet.
Under en arbetsdag hämtar Peter pengar på runt 25 olika ställen. Han går målmedvetet och raskt över gator och torg och slinker nästan omärkligt in genom de larmade dörrarna i butikerna. För en vanlig shoppande Uppsalabo märks han inte mycket. Väskan, eller emballaget som väktarna säger, bär han i handen. Bara pengarna placerats där är de inte mycket att ha för en tjuv. Emballagen innehåller magnesium och färg och blir självförstörande i samma ögonblick som de lämnar väktarens händer.

Sprängladdning
I takt med att värdetransporterna blivit allt säkrare och mer tekniskt utvecklade har rånförsöken mestadels riktats mot den kritiska punkt då överlämnandet av pengarna sker.
Sätten att komma åt kassorna blir också allt mer raffinerade och våldsamma. Ett färskt exempel är rånet i Bålsta då rånarna apterade en sprängladdning på bankdörren.
Men även om antalet värdetransportrån ökat och brutaliserats är det ovanligt att någon kommer till fysisk skada.
— Det är så olika hur man reagerar. Jag kan inte veta nu hur jag skulle må efter ett rån. Men jag vet vad jag ska göra om det sker, säger Peter.
Han och hans kolleger tränas i att undvika konflikt och i att reagera så att de inte utsätter sig för risker.
Roland Berndt, informationsansvarig på Falck Security beskriver det så här:
— Vi praktiserar "liv går före egendom". Ingen ska spela hjälte och utsätta sig eller andra för livsfara.