Orosmoln över Svenska kyrkan

Svenska kyrkan kan inte bedömas som ett företag utifrån ”kundnöjdhet” och kvartalsrapporter är deras kommentarer till återkommande rubriker om medlemstapp.

Kyrkostyrelsen väljs av kyrkomötet det år då det varit kyrkoval. De representerar olika nomineringsgrupper: Erik Sjöstrand ingår i POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Marta Axner Ims i Socialdemokraterna.

Skiljelinjen mellan Sjöstrand och Axner Ims gäller inte frågor om medlemsantal, ekonomi och organisation. Det är hur valen till kyrkomötet ska gå till. Marta Axner Ims uppfattning är att direkt demokrati med allmänna val till församlingar, stift och kyrkomöte är bäst:

– Det ger möjlighet att rösta för en inriktning av kyrkan utan krav på personkännedom. Direkta val är mest demokratiskt och tjänar en folkkyrka bäst.

POSK och Erik Sjöstrand anser att indirekta val där de som valts i församlingar i sin tur väljer personer till stiftsfullmäktige och kyrkomöte är den mest demokratiska, bästa och billigaste formen.

– Ledamöter i stiftsfullmäktige och kyrkomöte bör främst representera sin församling och behöver ha förankring i församlingar och veta hur församlingsarbete fungerar. Kyrkomötet ska inte vara en plattform för partipolitik, säger Erik Sjöstrand.

När det gäller sjunkande medlemsantal är Marta Axner Ims och Erik Sjöstrand väldigt eniga.

– Det är naturligt att människor som inte har en relation till Svenska kyrkan väljer att gå ur av ekonomiska skäl eller efter skandalskriverier. Dopet blev grunden för medlemskap år 1996 och konsekvenserna av det kommer synas allt mer, säger Marta Axner Ims.

Hon tillägger att kyrkans uppgift inte är att redovisa positiva kvartalsrapporter utan att med gudstjänster, diakoni, mission och undervisning förvalta de trossatser som Svenska kyrkan bygger på.

Erik Sjöstrand håller med och betecknar det fokus som riktats på medlemstapp som osunt:

– Att medlemsantalet sjunker från ett 100-procentigt men påtvingat medlemskap är inte konstigt. Medlemmar som lämnar av besvikelse över kyrkan är en annan sak, vi vill ju uppfylla uppdraget att hjälpa människor komma till tro och leva ett kristet liv, säger Erik Sjöstrand.

De betonar båda hur viktigt det är att Svenska kyrkan finns över hela Sverige.

– Det får inte bli som i England där det finns stora områden där kyrkan inte är närvarande, säger Marta Axner.

– Men Guds nåd kan nå alla oavsett lokaler. Det är viktigt för gudstjänstlivet att det finns kyrkor, men vi är inga lokalkramare, säger Erik Sjöstrand.

Lokaler är en brinnande aktuell fråga för Svenska kyrkan, centralt och lokalt ute i församlingar och pastorat.

– Svenska kyrkan är rik, mycket rikare än många evangelisk-lutherska systerkyrkor i Norden till exempel. Vi har vant oss vid att ha gott om lokaler och avlönade tjänster. Det kommer vi att behöva ompröva i framtiden, säger Erik Sjöstrand.

Nationell styrelse och lokala enheter förutsätts samarbeta för att nå gemensamma mål. Det går inte alltid bra.

– Det blir ibland en tydlig dragkamp mellan centrum och periferi, en uppdelning i vi och dem till exempel när det gäller sammanslagningar av församlingar. Att möjligheten att inrätta församlingsråd inom pastorat inte alltid utnyttjats är ett pedagogiskt misslyckande från centralt håll, säger Marta Axner Ims.

Att läroansvaret ligger hos biskoparna är självklart för såväl henne som för Erik Sjöstrand liksom att Svenska kyrkan förblir en folkkyrka:

– Kyrkan måste rymma bredd och mångfald, olika sätt att tolka och förstå vår kristna tro. Vi kan härbärgera olikheter och låta dem finnas, säger Erik Sjöstrand.

– Och upptäcka om teologin används för att trycka ned i ställer för att lyfta upp människor, tillägger Marta Axner Ims.