OS-mössan rensar garnhyllorna
Suget efter blågula virkade OS-mössor är stort i Uppsala. Personalen i två av stans garnbutiker beskriver situationen som "sanslös", och som "ett rent kaos".
Sture Ekdahhl på garnpecialisten har slut på gula och blå garnnystan.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
- Det är helt sanslöst. I torsdags hade jag runt 30 kunder som ville köpa garn till OS-mössor. Inte minst många unga killar är intresserade. Det ligger lite i tiden, många av dem virkar själva, speciellt skejtare och snowboardåkare, säger Sture Ekdahl, och tillägger att han inte varit med om något liknande sedan Ingemar Stenmarks dagar.
- Hans mössor blev ju också väldigt populära bland allmänheten. Det var en kusin till honom som gjorde dem. Sedan köpte garnfabrikanten Jakobsdal rättigheterna, minns han.
Originalgarnet till OS-mössan, Eskimo är sedan länge slutsålt, men Sture Ekdahl har snarlika färger i både ylle och akryl.
I de stora boxarna där garnet exponeras syns mycket riktigt stora hål efter de försvunna nyanserna ljusblått, mellanblått, gult och vitt.
- Skulle det garn inte finnas som man tänkt sig går det an att plocka ihop fifty fifty av ull och akryl. De flesta har hittat stickbeskrivningar på nätet, men många frågar efter beskrivningar här i butiken. Man virkar den på ett par timmar i dubbelt garn med virknål nr 8, säger Sture Ekdahl.
Inne i stans andra stora garnbutik, Yll&Tyll, längre ner på gatan är kommersen livlig denna fredagseftermiddag. Snackisen är förstås OS-mössan: två kunder håller just på att betala garn och virknålar. En av kvinnorna förklarar att hennes söner tycker om att virka mössor, och att det är hon som har lärt dem det.
- Ett tjugotal har det blivit hittills, och nu ska sonen Gustav få material till en blågul OS-mössa, säger hon och betalar sina 170 kronor till expediten.
- Det är rent kaos här, folk är som tokiga efter att virka OS-mössan, vi har aldrig upplevt maken, säger personalen på Yll&Tyll och skrattar, medan de klentroget skakar på huvudena.
Så jobbar vi med nyheter