- Jag är lite bekymrad för akustiken, sa Mogens H Andersson innan han bänkade sig.
För två år sedan tog universitetet det smått originella greppet att låta operapubliken se en och samma föreställning på tre olika historiska platser i Uppsala. Publiken fick vandra mellan Domkyrkan, Universitetshuset och Slottet för att uppleva de olika akterna i Tosca. Succé.
UNT var på plats inför lördagens premiär när Universitetet nysatsade med Otello. En välklädd och inte alls särskilt lastgammal publik strömmade uppför trapporna till Universitetshuset. Att Mogens H Andersson kommit farande ända från Malmö hängde till stor del samman med Otello.
- Fjärde akten, jag älskar den, sa han med något lyriskt i blicken.
En kännare med andra ord. Han befarade att lokalen inte skulle klara att återge sångens och musikens alla ljudbilder till fulländning men konstaterade att han alltid kunde gå därifrån om det skulle luta alltför illa.
Roger Wallén, med egna ord en operafreak, tog inte det där med ljudet så allvarligt.
- Är man inte fisförnäm så spelar inte akustiken så stor roll. Har man ett bra verk plus duktiga sångare och musiker så kan opera spelas lite var som helst.
Inger Liljequist var glad över lokalvalet.
- Universitetsaulan är en fantastisk miljö och det är roligt att den kan användas till annat än den ordinarie verksamheten.
Otello recenseras i måndagens UNT.