Det var inte precis de mest förhandstippande kandidaterna som Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet på måndagsförmiddagen utsåg till årets Nobelpristagare i fysiologi eller medicin.
Ändå kan jag som vanligt så här i efterhand konstatera att William Campbell, Satosi Omura och Youyou Tu med råge uppfyller det viktigaste kriteriet för värdiga pristagare. Det är svårt att så där på raken komma på några alternativa namn på forskare som, för att citera priskriteriet i Alfred Nobels testamente, "gjort menskligheten störst nytta".
De läkemedel som medicinpristagarna har utvecklat har redan räddat miljontals människor från att dö i parasitsjukdomar och ännu fler från att drabbas av blindhet och andra bestående svåra handikapp.
Något som också är roligt med årets pris är att det visar att naturen fortsätter att vara en källa till nya läkemedel, och att flera olika strategier kan vara framgångsrika för att utveckla dem.
Tack vare ett tålmodigt arbete med att odla jordbakterier och testa en massa substanser som bakterierna tillverkar lyckades Omura och Campbell utveckla läkemedlet Ivermectin mot infektioner orsakade av parasitmaskar.
Youyou Tu däremot tog ett slags genväg över den månghundraåriga kinesiska folkmedicinen när hon ur sommarmalört, Artemisia annua, renade fram ämnet artesemin och visade att det är synnerligen effektivt mot malariaparasiter.
I båda fallen har dessa läkemedel drastiskt förbättrat möjligheterna att behandla parasitinfektioner. Ivermecitin har till och med varit en sådan framgångssaga att de av parasitmaskar orsakade sjukdomarn flodblindhet och lymfatisk filariasis är på god väg att utrotas.